Dotter Min

Ditt liv är ej större än livsrummets mått
men själv dessa mått du bestämmer.
Med dörrarna stängda blir livsrummet smått
och väggarna tränger och klämmer.
Med dörrarna öppna blir väggarna vida
och in i ditt livsrum kan ödet fritt skrida.
Med dörrarna öppna blir sikten ej skymd
och livsrummets väggar blir stjärnornas rymd.


29 april 1979

Bokomslag Till Dénis Lindbohms Böcker

Det här är det första bokomslag jag illustrerade, 1980. Det gjordes i tusch, inte min starka sida precis. Men på den tiden var det mycket kostsamt att göra raster på till exempel blyertsteckningar som skulle gå i tyck till omslag.
 
1982 kom den här boken ut som jag också illustrerade i tusch.
 
Det här bokomslaget gjorde min pappa och jag tillsammans. Även detta i tusch. Ett kul projekt. Jag gjorde kvinnan och min pappa gjorde resten.
 
Året var 1985 som denna illustration skapades, också denna i tusch.
 
 

Äntligen kunde jag skapa mina illustrationer i blyersts, året var 1987.
 
Boken utgiven år 1997 och illustrationen skapades 1996
 
Detta är väl inte det bästa som jag har skapat. Fastän jag själv var missnöjd, använde min pappa ändå teckningen som bokomslag. 1997 kom boken ut.
 
En illustration gjord i blyerts 1997 och boken blev utgiven 1998.
 
Illustrationen skapades 1998, boken utgiven samma år.
 
Bokillustrationen skapad 2001 och boken utgiven 2002.
 
Både bok och illustration kom 2003.
 
År 2004 gjorde jag den sista illustrationen till min pappas böcker. Det var inte bara jag som bidrog med illustrationerna till min pappas böcker. Han själv gjorde ett flertal och likaså Maria Lombide Ezpeleta, även min dotter Frida bidrog med en illustration.
 
(Tack för att du inte kopierar mina konstverk)

En Annorlunda Jul

På eftermiddagen i söndags (lilla julafton) anlände min dotter Robin till mig och min pojkvän för att fira jul tillsammans med oss. Min lilla familj firar väl inte julhelgen på det där traditionella sättet som de flesta andra gör. Vi alla tre är vegetarianer, så här serverades  minsann ingen julskinka på julafton.

 

Vår måltid blev en veggifärs/spenat lasagne med sallad och vitlöksbröd. Tyvärr så stod ej granen vackert klädd i vardagsrummet och orsaken till detta är att jag sedan en tid tillbaka inte har mått så bra. När det var första advent förmådde jag mig inte till att hämta ljusstakarna och julstjärnan i förrådet. Det var som om mina ben var gjorda av betong och huvudet kändes mest som en cementblandare.

 

Men ett par dagar efter så tog jag ett ordentligt tag i kragen och i princip tvingade mig till att hämta upp stakarna och stjärnan. Det var vad som blev julpyntat denna julen. Mitt mående blev till min stora glädje bättre ett par få dagar innan min dotters ankomst i samband med att jag satte mig ner vid köksbordet och pysslade med att dekorera gamla glasburkar som blev fina ljuslyktor. Min dotter tycker om att tända ljus på kvällarna och hon gillar blå färg, så ljuslyktorna blev en gåva till henne.

Nu för att vi inte hade någon julgran fylldes vardagsrumsbordet  med alla våra julklappar och vi satte oss till rätta i soffan. Vi alla tre agerade som tomtar, fast utan röd tomteluva. En av oss tog en julklapp och delade ut denna till respektive person vars namn som  stod på paketet, som öppnades direkt. Nästa person valde en ny julklapp som delades ut på samma sätt och så höll vi på tills alla julklapparna var öppnade.

 

Det var många glada skratt och alla var nöjda med sina julgåvor. Senare på kvällen blev min kära dotter ledsen. Hon bor sedan två månader tillbaka på ett behandlingshem och hon trivs inte där och speciellt med en av personerna som jobbar där. Vi satt länge och väl och pratade och jag lyssnade till hennes ångest. Ju mer vi samtalade ju få blev tårarna.

 

Men jag är av den sortens människa att jag tror övertygat på att man kan prata sig till att bli gladare. Till slut fick min dotter ro och somnade gott i soffan där jag hade bäddat till henne. Idag vid klockan tre på eftermiddagen var det så dags för min dotter att återvända till behandlingshemmet igen. Jag följde henne till bussen och kramade om henne och vi sa till varandra, jag älskar dig.

 

Friskhetstecken

Att visa tecken på psykisk ohälsa,
är egentligen en sund reaktion,
på ett sjukt samhällssystem.
 
(Min personliga åsikt)

Vi Mötas På Nytt

Där himmel möter jord

jag beskådar ett öppet landskap.

Naturen bjuder mig höstens ljuva färger

och lekfulla vindar virvlar runt i mitt hår.

Min vandring leder mig över prasslande vissna löv

och med tårfyllda ögon jag vänder min syn mot skyn.

Jag minns dagen som om den var igår

när tomheten inom mig satte sitt frö

och i mitt bröst ett ekande hålrum föddes.

Det var endast du med din ömma förståelse

som i mitt hjärta hade sin trygga plats.

Dina ord, din skrift jag läser

och min blick möter din i ett fotografi.

En tidig måndagsmorgon du stilla slumrade in

och ensam jag lämnades kvar med sorg och saknad.

I en annan värld bortom universums glittrande skimmer

när tiden är inne där livet möter döden.

Vi mötas på nytt.

 

Dikten tillägnas min kära och djupt saknade pappa Dénis Lindbohm

☆ 1927 07 11  † 2005 10 24

Foto: Fotograf Emil Larsson

Livsuppgift

En svår uppgift man kan ge sig själv här i livet, är att bli förälder.
En svårare uppgift är att bli en ensamstående förälder.
Men den svåraste uppgiften är att vara ensamstående förälder
till ett barn med psykisk ohälsa.
Tyvärr tycks inte vissa personer begripa detta
och det finner jag mycket sorgligt.

Den Färgstarka Fjärilen

 
De här konstverket målade jag med textilfärg på linnetyg 2004. Den har används till logga här på min blogg till "följ bloggen" för att ge ett mer personligt uttryck.
(Tack för att du inte kopierar mina konstverk)