Jag Och Min Bästa Vän (2007-2009)

 

Positivt Svar

Idag ringde veterinären ifrån djursjukhuset och hon berättade att alla provsvar var bra och att allt är okej. Så nu kan man pusta ut och slippa oroa sig. Nästa provkontroll är om ett halvår...

Cirkus Gestalter

En period i min tillvaro skapade jag ofta clowner, kanske gjorde jag det för att göra mig själv glad. Dessa två som är gjorda i blyerts är dom enda jag har kvar i min samling av mina verk. Men vem vet, det kanske dyker upp en och en annan liten pajas i framtiden...

Fridfull Kärlek

Här i detta verk fick blyertspennan spela åskådaren ett spratt, där jag lekte lite med att förvränga perspektivet. Varför hålla sig inom ramarna och strikta regler att avbilda verkligheten när fantasin vill flöda fritt.

Väntan I En Ensam Stund

Den här blyertsteckningen blev en illustration till en dikt som jag skrev en gång i tiden för längesedan. Den finns att läsa här på bloggen under kategori: Dikter/Poesi eller klicka HÄR för att läsa den.

Den Lilla Mannen Till Tant Doktor

Igår eftermiddag kom min vän Yasmin och hämtade mig och Lilleman i sin lilla bil, av modell Smart. Det bar iväg med en orolig och sjungande dobermann sittande i knäet på mig i bilsätet till djursjukhuset. Solen den sken och värmde oss gott, så det var en ganska så svettig färd på ca 1 mil. Väl framme höll Lilleman "låda" för hela bygget, han var ovanligt extra orolig. Men han förknippar väl djursjukhuset med ett ställe där matte en gång lämnade honom ensam. Sådant minns djuren! Väntan blev inte speciellt lång, tack och lov. Veterinären som är dansktalande, med en blandning av svenska tog god tid på sig och utförde en grundlig undersökning. Frågor ställdes både av henne och av mig, kors och tvärs och svaren blev svarade. Veterinären skrev ut recept på medicin mot Lillemans eventuella maguppstötningar, magkatarr, som ska ges i 14 dagar två gånger om dagen. Blodprovtagning på bukspottskörtelvärdet och B12 värdet togs också.
Får svar på proverna om ca 1 vecka.
Passade även på att få Lillemans klor klippta. Sköterskan som klippte klorna var pratglad men talade endast danska och hon pratade väldigt fort, så jag fattade hälften av allt hon hade att berätta, det var lite jobbigt. Hon klippte så mycket det bara gick och en del klor började blöda. Till och med när vi sedan satt i väntrummet och väntade på att få betala för "kalaset" blödde det ifrån en klo. Kostnaden för allt blev 2.770:-. Jag lät direktreglera kostnaden till mitt försäkringsbolag och 743:- drogs av summan. När allt var klappat och klart blev det fart i Lillemans långa ben och han liksom grävde sig framåt på golvet och ville bara ut från djursjukhuset. Det ville jag också! Bilfärden hemåt gick lugnare till. Det brukar vara så. För då vet Lilleman att vi ska återvända till hemmets lugna vrå.

Sämst / Bäst - Lista

Det finns väl alltid för och nackdelar med att ha husdjur. Här presenterar jag min bäst/sämst-lista på att ha en...
DET SÄMSTA MED LILLEMAN:
  • Han har separationsångest.
  • Är en typisk vakthund, är ofta helspänd.
  • Är kroniskt sjuk, vilket innebär en ständig kontroll som kostar extra pengar.
  • Dobermann är en enmanshund, det märks tydligt på Lilleman som enbart lyssnar på mig (ibland på min pojkvän).
  • Han kan vara ganska så krävande när han enträget ber om uppmärksamhet, speciellt om jag lägger fokus på någon/något annat.
  • Han är rutinbunden och bryter man mönstret blir han förvirrad och orolig.
  • Han är ganska så frusen av sig, därför har han täcke på sig under vinterhalvåret.
DET BÄSTA MED LILLEMAN:
  • Han är en trogen följeslagare och låter inget obehagligt möta mig, då markerar han tydligt att nåt är fel.
  • Han älskar kel och mys.
  • Han är lyhörd och förstår om jag är ledsen, då kommer han och puffar på mig och pussas.
  • Han är inte morgonpigg, vilket jag tycker är bra, för jag vill alltid börja dagen i lugnt tempo.
  • Han skäller inte utan anledning, för när han väl skäller, då är det allvar.
  • Hans päls är lättskött.
  • Han njuter av värme och ligger gärna på balkongen i solskenet på sommaren.
  • Han är smart och har fattat att jag inte gillar blöta pussar i hela ansiktet, utan han pussar mig på undersidan av min haka.
Med andra ord, det finns ingen bättre vän, än en stor DOBERMANN som fyller ens hjärta med kärlek!

Konstverk Av En Författare

Min pappa, Dénis Lindbohm, var inte bara en ambitiös och produktiv författare. Han var också en exemplarisk och fantastisk konstnär. Därför vill jag med stolthet delge omvärlden en del av hans fantasifulla verk som han efterlämnade sig, som nu jag vårdar respektfullt i mina ägor.
Av Hänsyn och respekt önskar jag att min pappas konsterk inte kopieras.
Tack på för visad vördnat!

En Liten Sjuk Man

Den 27 juni 2012 fick min dobermann ett epileptiskt anfall och jag trodde att det var hans sista stund här i jordelivet. Två veckor tidigare hade han haft problem med sin mage, diarréer och kräkningar. Jag gav honom dietmat i form av kokt ris och fisk. Men det blev aldrig riktigt bra...Därför åkte jag tillsammans med en god vän, akut in till djursjukhuset och Lilleman blev inlagd för observation och provtagningar. Dagen efter mådde han bättre och fick komma hem. Veterinären rekommenderade ett specialfoder, som är Royal Canin Gastro Intestinal Low Fat, för det var konstaterat att min hund hade bukspottskörtelproblem. Jag köpte även ett pulver som man strör över hundens mat som heter FortiFlora som stimulerar hundar med matsmältningsproblem. Det fungerade! Men efter ett par veckor började han må sämre igen. Åter till djursjukhuset och nya provtagningar gjordes. Det visade sig att han hade brist på vitamin B12. I sex veckor besökte vi djursjukhuset en gång i veckan och Lilleman fick B12 injektioner. Det gav resultat och min hund mådde åter igen bättre. Men veterinären konstaterade att min hund har kronisk bukspottskörtelproblem och ska därför komma på halvårskontroller.
Det har inte riktigt än gått ett halvt år sedan den senaste kontrollen... och i söndags började han må dåligt, han kräktes och verkade allmänt medtagen, slö. Han sover också oroligt, är uppe och går omkring flera gånger per natt och han smaskar med munnen. Ringde djursjukhuset i måndags och fick en återbesökstid för kontroll, ska dit den 24 april. Tidigare sedan i höstas har jag givit min hund tre mål mat om dagen, för att lindra hans matsmältning, annars brukar man vanligtvis ge hundar två mål om dagen. Men efter samtalet till djursjukhuset fick jag goda rådet att ge honom en liten portion sent på kvällen, alltså fyra mål om dagen. Gjorde så och min hund sov hela natten. Men den glädjen varade inte länge, nu är han uppe på sina nattvandringar igen och idag mår han ännu sämre. Han är lös i magen. Så nu ger jag honom dietmat igen, kokt ris och fisk. Jag känner en viss oro, såklart. Vad är nu på gång? Han får specialfoder och så vidare... och ändå mår han dåligt! Så jag känner mig ganska så låg och är ledsen.
 

Parafasi

För att skapa ett mer demokratiskt samhälle så har "folket" nu genom en rättvis omröstning beslutat att en del förändringar har drivits i genom som ger en mer sanningsenlig betydelse. Här presenteras resultatet.
Myndighetsenheterna:
Radiotjänst = Rånartjänst
Skatteverket = Skratteverket
Försäkringskassan = Förskingringskassan
Socialförvaltningen = Socialförmultningen
Alliansen = Smurfarna
En del företag har också granskats och genomgått en utredning och även där gäller vissa förändringar.
ComHem = KomBort
Telia = Felia
Bang&Olufsen = Pang&Lufsen
 
Det har även beslutas att en viss rättvis balans bör finnas inom vissa yrkesgrupper.
Frisör = Frisörinna
Polisman = Polisinna
 
(Parafasi = Ordförvrängning)

Sju Känslor I En Kropp

I det här samhällsmönstret blir jag allt som oftast TOKER, men undviker att bli BUTTER. Kanske blir jag mer TRÖTTER och det tjänar ingenting till att bli BLYGER. Det är bättre att vara KLOKER för då blir man GLADER och speciellt om man slipper bli PROSIT och kan hålla sig frisk.

Då... Nu Och Sen...

Veckan som nu lider mot sitt slut har varit extremt seg. Min kropp har varit trött och min hjärna har varit pigg. Ett tillstånd som jag lider av att befinna mig i. Man får för böveln inget vettigt gjort! I och för sig var jag på ett möte i fredags som gick bra och jag fick en liten energiknäpp, men dessvärre så varade det inte så värst länge. Hörde en liten förklaring på varför folk i allmänhet är trötta just nu. Efter att vi förra helgen ställde om våra klockor till sommartid så reagerar våra kroppar med extra trötthet, vi känner att vi har blivit bestulna på en timme. Kanske är det så, jag vet inte! Min dotter kom på ytterligare en permission denna helgen, hon var ju här i Påskhelgen. Men hon hade skickat efter lite prylar ifrån nätet och hade "råkat" skriva min adress, så grejorna kom hit och hon ville gärna ha sina saker. Därför blev det lite tät permission. Tråkigt bara att jag har varit (och är fortfarande) så förbannat trött.
Det var "då" och "nu"... Vad väntas vidare, alltså "sen"? I morgon har jag inget speciellt på mitt schema. Tror att jag bara ska slöa mig genom hela dagen och bara göra det där som kallas "det vardagliga". Behöver hämta nya krafter, så att energinivån kan stiga, för just nu ligger det och dallrar runt noll. På tisdag väntas ett möte och jag vet redan nu att detta kommer innebära en kraftansträngning för mig, både till kropp och själ. Onsdagen ska jag packa inför en mindre resa och mot eftermiddagen bär det iväg hem till min kära gamla mamma. Ska tillbringa kvällen tillsammans med henne och även sova över hos henne. Min pojkvän kommer att agera hundvakt åt min hund. På torsdag ska jag följa med min mamma som moraliskt stöd och ledsaga. Hon ska laser opereras för sin gråa starr. Efter ingreppet ska jag följa med henne hem igen. Vi har redan bestämt att det får bli taxi. Ingen av oss vet ju hur hon kommer att må och hur det kommer att kännas. Men jag stannar hos henne tills hon känner sig redo för att klara sig själv. Kanske får jag sova där en natt till? Men det gör jag gärna om det är det som behövs.
Så det lär nog inte bli så värst mycket bloggande nu ett par dagar framåt.
Hoppas ni alla har haft en härlig helg och att veckan som kommer ska bjuda er många glada stunder.
Kram till er, från mig!

Djuriskt Hungrigt Nyfiken

Jag har varken körkort och bil och därför är det extra smidigt att beställa torrfoder och tuggben till min dobermann via nätet på en hemsida som kallas animail.se. Innan jag upptäckte den här modellen fick jag be någon kompis att köra med sin bil för att jag skulle kunna köpa torrfoder till min stora hund. Vilket ibland kunde medföra vissa komplikationer, det slipper jag nu! Det är smidigt och enkelt och produkterna man köper blir levererade hela vägen hem till min lägenhetsdörr och det är fraktfritt, när man beställer över 500:-, vilket jag alltid gör. Att ha en stor hund innebär oftast att deras mat även blir en större kostnad. Varje månad när Lillemans mat kommer med budet är det som rena rama julafton för honom. Det är lika kul varje gång...
Titta själv!
Han ska vara med i varje rörelse man gör och han vill gärna hjälpa till att packa upp både foder och tuggben. Varje tuggben levereras med ett pappersband runt varje ben som vi plockar bort innan dessa läggs i en plåtburk som jag kallar "kattlådan". Va? Varför? Jo, för på plåtlådan är illustrerad med en massa kattbilder. Vilket är ganska komiskt. Tur att dom inte springer runt levande i min lägenhet... För det hade nog inte Lilleman gillat. Han är inte speciellt förtjust i katter nämligen. Men tuggben det gillar han och det ska vara vita sådana.

5 Dagar Och 4 Nätter

Min dotter Robin kom hem över Påskhelgen och slapp sitta och "uggla" på behandlingshemmet som inte hade några aktiviteter under dessa 5 dagarna som nu har passerat. Hon hade med sig en liten påskgåva till mig. En ljuslykta som hon själv har tillverkat. En passande gåva! Jag gillar ju ljuslyktor och pricken över i:et var att hon hade dekorerat lyktan med grodor, som jag också gillar.Eftermiddagen passerade och det blev Skärtorsdagskväll och vi spenderade denna med att titta på roliga youtube-klipp. Vi brukar göra det när vi ses. Min dotter har alltid något kul att visa.
 
Långfredagen kom och vi tittade på en massa gamla foto på min dotter när hon var en liten baby. Minnena vällde upp inom oss, både bra och dåliga. Robin ville prova att sminka mig, för hon gillar ju smink, ett av hennes stora intressen. Men det är ju en stor skillnad att sminka sig själv och att sminka någon annan och speciellt om personen är 33 år äldre än en själv... Men hon tyckte det var kul att prova att sminka ett "åldrande" ansikte (haha), det vill säga mitt ansikte. Hm... det blev ju ganska så bra, ja ganska... fast jag tyckte mest jag såg ut som en zombie, fast mina ögonbryn hade hon fått till det himla bra, enligt mig. Sen piffade hon till det hela med att fixa mitt hår, en fläta i fyra delar och det blev jättefint. Innan vi promenerade iväg till butiken för att köpa godis tog jag bort lite av zombie-sminket. Tänkte det var bäst, så jag inte skrämde ihjäl nån stackare som vi mötte på vägen. Det är ju inte halloween, utan påsk...
 
Det blev lördag och det var Påskafton. Robin och jag tog bussen till Malmö för att tillbringa dagen och kvällen tillsammans med vår mamma/mormor. När vi stannade till vid busshållplatsen här på Lomma torg kom det framskuttande en stor gul kyckling inhoppande på bussen som ropade GLAD PÅSK och som delade ut chokladägg. Hela bussen lyste upp av glädje!
 
 
Väl framme i stora staden mötte vi upp vår mamma/mormor vid ett köpcentrum som ligger i närheten av min mammas bostad. Där snurrade vi runt, alla tre och shoppade, jag och min dotter, min mamma hängde med i svängarna. Köpte lite nya underkläder till min dotter och lite smink till mig själv. Sen begav vi oss hem till min mammas boning och tillbringade en mer lugn och fridfull stämning i att äta middag tillsammans och sitta och småprata om allt möjligt. Det blir väl så när tre generationer möts.
 
 
Påskdagen gick i ett lugnt tempo, vi softade mest. Vi spelade sällskapsspel och Robin tittade på gamla foto på min hårddisk ifrån min skrotade gamla stationära dator som jag har som backup på alla mina foto och på hennes. Många glada skratt och smått fnissande satt hon där och tittade och minnena dom kom och gick. Det är kul med foto, det är som en liten påminnelse om det som en gång var.
 
Idag måndag, Annandag påsk, har vi väl mest suttit och tittat på var sin datorskärm... Fick en känsla av att våren är på G. Solen har skinit hela dagen och det har varit plusgrader ute och fåglarna har kvittrar glatt i bland träd och buskar. Jag kände mig lite trött så jag gick in i sovrummet och la mig på sängen och slöade, fick såklart sällskap av Lilleman. Min pojkvän och Robin satt i köket och pratade mest om datorer. 
I väntan inför att Robin skulle bege sig tillbaka till behandlingshemmet som ligger i hjärtat av Skåne kom Lilleman fram till henne och bad om lite uppmärksamhet, vilket hon gärna bjöd honom. Det är märkligt, det här med djur, dom känner på sig att något ska hända...
 
Avslutar med att bjuda er alla på ett foto som talar sitt enkla med givande språk.