Hjärtats Tre Slag

Du ville ha det perfekt

och du trodde det blev perfekt.

Mitt förtroende ville du ha serverat på silverfat

och du log ditt pepsodent bländande leende.

Men bakom min rygg du spred din dynga

och tillvaron började stinka illa.

Du lyfte ditt huvud högt

och din näsa pekade rakt upp mot skyn.

Du slöt dina ögon för du ville inte se

och med kupade händer du höll om dina öron

för att slippa lyssna.

Du valde att packa in ditt liv i glänsande omslagspapper

och knöt en röd rosett om din värld.

Nu bär du omkring med din glamorösa lilla låda

och tror att livet handlar om lyx.

Men jag vet att din lilla inpackade present

som du gärna visar upp

inte innehåller några överraskningar.

Bakom glittrande papper och vackra rosetter i din tillgjorda papplåda

innehåller verkligheten som du valt att dölja.

Men för mig kan du ingenting dölja

för jag ser bortom din fantasivärld

och genomskådar vad du bär i din pappkartong.

Din dolda gåva som du bär, är som tre slag i hjärtat

ett slag av falskhet, ett slag av lögner och ett slag av bitterhet.

Hur länge ska detta hålla

innan ditt sorgliga hjärta ska brista.

 Den här dikten tillägnar jag en person som jag trodde stod mig nära och som jag naivt hade förtroendet för. Men ack, så fel jag hade! De verbala orden sades sist på våren 2011 och de skrivna orden växlades mellan oss på hösten 2012. Sedan blev det tyst och har varit så sedan dess, fast inte ifrån mig. Jag har gjort mina tappra försök till försoning och till förståelse och förlåtelse, men utan några som helst resultat, inget gensvar, bara tystnad... och det är kanske lika så bra det!
 

Försök aldrig att vinna tillbaka en person som har valt att förlora dig”


Till Minne Av Robin Williams

Depression är inte ett skämt. Det är en verklig sjukdom som man inte skojar om. Inga pengar eller berömmelse kan fixa det, hur rik man än är på pengar. Även den roligaste och den stora komikern i vår värld, här på jorden, kunde inte tänka bara positivt och bli hel. Stötta de som dagligen slåss med sin depression och andra psykiska motgångar och problem.

För deras känsliga mående kan till slut ta deras liv. 

Robin Williams    1951 07 21 - 2014 08 11

Det Finns Ingen Sanning, Bara En Massa Åsikter

Jag vill inte välja sida. Vill inte bestämma och ta kontrollen över andras vardag. Jag vill inte ställa mig i en mörk hörna och bara titta på ljuset som fladdrar förbi och som sedan plötsligt försvinner. Jag kan inte blunda och låta bli att titta på verkligheten.  

 

Att ständigt och jämnt känna att det enda man tänker är att hoppas på det bästa, när man ändå vet att det värsta kan hända. Jag kan inte stänga dörren och låsa och sedan kasta bort nyckeln. Att sätta sig ner med armarna i kors i hemmets lugna vrå och veta att utanför håller världen på att gå under är som att ta avstånd och släppa allt ansvar och inbilla sig att allt ordnar väl sig till slut ändå.

 

Jag vill engagera mig, jag vill visa min sympati och jag vill bjuda på min ödmjuka förståelse. Men allt har sitt pris! Hur mycket och hur länge, ska man klara av att hålla ut innan man själv rasar samman till en grushög på marken. Livets vindar fortsätter oavsett vilket att blåsa och grushögen virvlar iväg och allt försvinner och glöms bort, som om ingenting hade hänt.

 

Vad är rätt och vad är fel? Vad är sanningen? Var går gränsen?  


Det Finns Två Sidor Inom Oss...Kanske Tre!

Satt här om dagen och bläddrade bland mina gamla fotokopior. En del minnen väcktes till liv och jag satt där och kände ett lyckorus som for genom min kropp. Fotona låg i en enda röra i vissa kuvert och plötsligt så började jag småskratta åt vad jag såg och hur jag tänkte.

 

Tanken som uppenbarade sig i skallen på mig i samma stund jag tittade på två foto som var tagna på min dotter med ett par års mellanrum, var att ”det finns två sidor inom oss”. Titta själv!

Den lilla rara prydliga prinsessan och den smått kaxiga tuffa lilla djävulen och symboliken blir automatiskt att man känner ljus och mörker, motpoler. Men det här är mest en lekande tanke som bara for genom mitt fantasifulla huvud.
 

Det har gått en hel del år sedan som jag fotograferade dessa två fotona på min dotter. Idag är hon varken en liten prinsessa eller en hondjävul och maskeradtiderna är ett minne blott...eller?  

 

För är det någon som kan experimenterar och har fantasifulla idéer och provar olika stilar, så pekar jag med ett stadigt finger på min dotter och säger att hon är ett levande bevis på att göra sin egen kropp till ett konstverk, hon bokstavligt växer med sin utveckling. Växer som en spirande växt.

Att man bara skulle ha två sidor inom sig, på gott och på ont, ljus och mörker. Varför inte en tredje sida också, den där sidan av oss som tillåter oss att utvecklas och att ha modet att växa, som en avslappnad lugn grön planta. Men glöm bara inte att vattna din växande blomma och vattna med endast vatten, för annars dör din växande gröna planta!

Strandsatt

Det känns som att jag är ute på djupt vatten mot okända mål

och båten håller på att sjunka.

Jag som inte kan simma och någon flytväst är jag inte ägare till.

Kanske guppar jag långsamt iväg

och hamnar till slut på ett grund och blir strandsatt

och går iland på en öde ö.

Där kan jag då sätta mig ner i lugn och ro under en palm i min ensamhet

och fundera över vad syftet är med min existens.