Hjärtats Tre Slag

Du ville ha det perfekt

och du trodde det blev perfekt.

Mitt förtroende ville du ha serverat på silverfat

och du log ditt pepsodent bländande leende.

Men bakom min rygg du spred din dynga

och tillvaron började stinka illa.

Du lyfte ditt huvud högt

och din näsa pekade rakt upp mot skyn.

Du slöt dina ögon för du ville inte se

och med kupade händer du höll om dina öron

för att slippa lyssna.

Du valde att packa in ditt liv i glänsande omslagspapper

och knöt en röd rosett om din värld.

Nu bär du omkring med din glamorösa lilla låda

och tror att livet handlar om lyx.

Men jag vet att din lilla inpackade present

som du gärna visar upp

inte innehåller några överraskningar.

Bakom glittrande papper och vackra rosetter i din tillgjorda papplåda

innehåller verkligheten som du valt att dölja.

Men för mig kan du ingenting dölja

för jag ser bortom din fantasivärld

och genomskådar vad du bär i din pappkartong.

Din dolda gåva som du bär, är som tre slag i hjärtat

ett slag av falskhet, ett slag av lögner och ett slag av bitterhet.

Hur länge ska detta hålla

innan ditt sorgliga hjärta ska brista.

 Den här dikten tillägnar jag en person som jag trodde stod mig nära och som jag naivt hade förtroendet för. Men ack, så fel jag hade! De verbala orden sades sist på våren 2011 och de skrivna orden växlades mellan oss på hösten 2012. Sedan blev det tyst och har varit så sedan dess, fast inte ifrån mig. Jag har gjort mina tappra försök till försoning och till förståelse och förlåtelse, men utan några som helst resultat, inget gensvar, bara tystnad... och det är kanske lika så bra det!
 

Försök aldrig att vinna tillbaka en person som har valt att förlora dig”

 

Lämna Gärna Efter Dig En Skriven Kommenter
 
 
 
 

Anonym

Dina skrivna ord går rakt in i hjärtat på en och personen som du syftar på vet nog inte vad den förlorar, har förlorat. Ditt sätt att skriva dikter kräver en otroligt konst i att uttrycka sig, du är en sann poet!

Svar: Jag väljer oftast att skriva dikter när jag känner smärta!
Ann-Ki

» 2014-08-17 - 18:38:45
Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma

Det där känner jag igen, Falskheten. Det sårar så oerhört framförallt när det är någon nära. Men om du har visat på att du vill att allt ska lösa sig kan du ju inte göra mera. Då är det upp till den andra personen att ta nästa steg. Denna vet verkligen inte vad hen förlorar. <3

Din dikt får mig att tänka på pappa. Jag önskar han åtminstone hade försökt att lappa ihop, göra något åt det som blivit, men han valde andra som inte var familj och sig själv. Alltid med den egoistiska tanken vad han vinner på det. Men i mitt hjärta kommer han alltid vara saknad även om det var jag som sa ifrån till hans beteende och att han kunde sluta ringa om han ändå aldrig kunde vara nykter och bara lämnade svek och lögner efter sig.

Relationer är verkligen inte lätta, men i en relation är man alltid två om att få det att fungera <3

Svar: I en relation bär båda ansvaret, man kan inte lägga över ansvaret på den andra och denna person har inte förmågan att se vem jag har blivit, min personliga utveckling. Denna person lever kvar i det förflutna och anklagar mig för än det ena och det andra och ALLT är mitt fel. Jag har gjort många misstag för många år sedan och jag har bett om förlåtelse och jag har förklarat och jag har även förändrat min livsstil. Men jag duger ändå inte!
Ann-Ki

» 2014-08-17 - 22:05:35 » http://lottizdays.se
M

Usch så tråkigt o sorgligt... att det skall behöva bli så! Personen borde vara lycklig, stolt o tacksam över dig!!!

Svar: Du vet ju så väl vilken person jag åsyftar på i denna dikt och den vetskapen får stanna mellan oss. Vill aldrig peka ut någon i mina skriverier, fastän personen har gjort mig illa. Jag förstår personens ego och dess okunskap hur man bemöter människor. Jag är klokare än så, jag kan förlåta och sedan gå vidare med mitt liv. Den personen får leva i sin fantasivärld, så lever jag mitt liv i verkligheten.
Ann-Ki

» 2014-08-17 - 22:41:33
Yasmin

Ja, det är riktigt tragiskt att en person som skulle kunna, och borde vara väldigt nära, väljer att ta fullständigt avstånd. Det är den personens förlust.

Svar: Ärligt talat så tror jag att denna personen inte ser detta som en förlust, mer som en befrielse. Tror att du förstår, för även du vet vem dikten riktar sig till. Kanske en dag i framtiden brister allt och då är det försent... För denna personen vände ryggen åt en annan person som även stod nära och den personen lever inte längre och då plötsligt blev personen "helgonförklarad". Usch, det är ren skär falskhet och ingenting annat.
Ann-Ki

» 2014-08-19 - 22:35:53
Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma

Låter som personen mår väldigt dåligt inom sig och har obearbetade saker hen inte kan släppa. Vet ju inte om det är den person jag tror det är, men jag tycker du verkligen har försökt att göra allt <3 Tråkigt att personen inte vill ge dig en chans till och låta dig visa ditt nya jag.

Svar: Jag håller med dig. Men personen i fråga måste själv inse att den har oarbetade saker att ta itu med. Man kan omöjligt tvinga fram något som folk inte begriper. Jag har givit upp och släppt greppet. Men jag ville ändå få det ur mig och därför skapades denna dikt.
Ann-Ki

» 2014-08-20 - 21:34:51 » http://lottizdays.se


Follow on Bloglovin

Kom ihåg mig!
Namn / Alias
E-post (publiceras ej på bloggen)
Blogg / Hemsida

Var Vänlig Och Svara I Din Egen Blogg Om Jag Har Lämnat En Kommentar Hos Dig
Vill Du Göra Reklam För Tävlingar Och Diverse Annat
Besök Gärna Min GÄSTBOK