Sjuk Eller Sjukt Eller Bara Onödigt Orolig?

Det som jag här nu tänker delge med mina skrivna ord, är en sammanfattning på händelser som sträcker sig bakåt i tiden, i min tillvaro de senaste månaderna.

 

För att göra detta på ett enkelt sätt så börjar jag med att berätta om det som ligger närmst i tiden. En händelse som utspelade sig för cirka en vecka sedan. Men för att vara mer exakt i min berättelse vill jag först göra ett litet tillägg.

 

Redan i november månad (2013) kände jag av att det stod inte riktigt rätt till i min kropp. Ständigt och jämt drabbades jag av nästäppa och behandlade detta med vanligt nässpray. Jag utökade behandlingen med att även använda sprayflaska med koksaltlösning. Upptäckte även att jag ständigt och jämnt hade en ihållande huvudvärk, som inte försvann när jag tog värktabletter.

 

Ärligt talat så brydde jag mig inte så mycket över detta, utan lät det bara passera och tänkte att det var nog bara tillfälligt och gick nog över snart. Men ack nej! Det blev bara värre och värre för varje vecka som gick. Tiden gick och jag upptäckte vidare att jag hade öronsus som bara blev värre för varje dag som gick. Jag började fundera på om jag eventuellt hade fått tinnitus.

 

För att komma till saken som jag vill delge, som inträffade i förra veckan, som jag själv upplever såhär i efterhand som något onödigt, men samtidigt som acceptabelt.

 

Med en tungt malande huvudvärk, nästäppa och illamående skulle jag på kvällen gå ut med min hund. Vi promenerade lugnt i den kalla och mörka vinterkvällen, efter att snön hade fallit från skyn hela långa dagen. Vi råkade hamna bakom två unga tjejer som var ute och gick med en liten hund i ett alldeles för långt koppel. Jag drog slutsatsen att jag tvingades gå en annan väg för att slippa ”konflikter” som kan uppstå när folk inte har koll på sina hundar.

Jag råkade hamna på en gångbana som inte var skottad och det blev något besvärligt att promenera. Dels för att min hund som är extra frusen av sig, började dra som en galning i kopplet och jag som har lungsjukdomen KOL till 20%, blev det en aning påfrestande. Denna kroppsansträngning ledde såklart till att mitt huvud började värka ännu mer än tidigare. Men jag kämpade på och gick hemåt.

 

Väl hemma igen inne i värme, kändes det som att skallen på mig, höll på att explodera och genast fick jag hjärtklappning i rena rama förskräckelsen. Jag försökte bibehålla mitt lugn och fortsatte som vanligt i det invanda vardagsmönster som jag har. In i sovrummet med min hund och satt på sängkanten och småpratade med hunden samtidigt som jag klappade och kelade med honom. Min hund behöver genomgå detta varje kväll innan vi ska sova, för att han ska lugna ner sig, likt en liten godnattsaga.

 

Detta blev ingen mysig stund, tvärtom! Hjärtklappningen blev allt värre och det bultade i skallen på mig nåt så fasansfullt och jag var illamående så jag trodde att jag skulle behöva spy. Jag kände även en otroligt tryck i mina bihålor. Jag greps av panik! Att fysisk symptom kunde övergå i psykiska besvär, som i detta fallet en panikångestattack, har jag aldrig tidigare upplevt så här starkt.

 

Jag hänvisade min hund till hans bädd och gick till badrummet för att tvätta mig och återvände snabbt till min varma säng. Mina händer och fötter var iskalla och kroppen var skållhet och i alla fingrarna stack det som tusen nålar och det strålade upp i båda mina armar. Hjärtat bankade allt hårdare bakom min bröstkorg, händer och fötter domnade och jag kunde knappt andas.

 

Min pojkvän som var närvarande förstod att något var galet och frågade om jag ville ha en kram. Paniken överbemannade mig totalt och jag sa bara iskallt med en hård och bestämt röst: rör mig inte! I samma stund kände jag mig elak och dum och viskade försiktigt fram ett litet förlåt, för det sista jag vill är att vara otrevlig. Men när man befinner sig i detta tillstånd har man oerhört svårt för att prata. Min pojkvän insåg detta och smekte mig lite försiktigt på min axel och visade mig sitt engagemang av tillit.

 

Jag försökte med alla tänkbara metoder och positiva tankar att ta kontroll över min attack genom att försöka fokusera på min andning. Men ingenting hände... jo, paniken bara växte och växte och jag tappade totalt kontrollen och kände att nu kommer snart tårarna. Till slut insåg jag med min logik att det enda rätta var att ta till medicin. Så jag kravlade mig ur min säng och trippade ut i köket och tog en sobril. Sen var det bara att vänta.

 

Väntan blev väldigt lång, sammanlagt hade jag denna panikångestattack i en hel timme och till slut vågade jag släcka lampan och försöka komma till ro att sova. Vilket jag gjorde, helt utmattad.

 

Dagen efter var jag något utmattat trött, men var smått fundersam över min fysiska hälsa. För 20 år sedan hade jag ofta bihåleinflammation och jag misstänkte starkt att jag nu hade fått denna åkomma. Men det underliga är att jag har inte varit förkyld med hosta och snuva och det är nu den tredje vintern som jag har varit befriad ifrån förkylningar. Men jag vet av erfarenhet att man ändå kan få bihåleinflammation.

 

Det var just detta som utlöste den fruktansvärda panikångestattacken, ovissheten och även skräcken över att eventuellt bli behandlad med antibiotika. Det hör till saken att jag är läkemedelsöverkänslig. Jag tål inte antibiotika. Jag får fasansfulla magsmärtor i form av krampanfall från mellangärdet och hela vägen ner till ljumskarna och sen springer jag på toa minst arton gånger per dygn. Tidigare i livet fick jag utskrivet ett läkemedel som kallas vibramycin, som jag till en början tålde, men som resulterade i en allergichock. Så den där panikångestattacken var kanske ändå inte helt obefogad.

Det fanns ingenting annat att göra än att ta kontakt med en läkare, för att få svar på vad i hela fridens namn, det var vad som pågick i min kropp. Jag ringde vårdcentralen och fick tid bara ett par timmar senare. Min pojkvän följde med som stöd, för i ärlighetens namn kände jag mig osäker och smått orolig över att eventuellt drabbas av ytterligare en panikångestattack.

 

Märkligt men sant så hade jag ingen bihåleinflammation. En lättnad stor suck och hundra ton stenar föll från mina axlar av lättnad. Läkaren förklarade att jag hade ett undertryck i bihålorna och att detta kunde man behandla med ett cortisonspray som finns att köpa receptfritt på apoteket.

 

Jag visste redan att man i ett förbyggande syfte, om misstanke på eventuellt bihåleinflammation kan behandla med denna sort spray. Men då för 20 år sedan när jag hade ständiga bekymmer, var detta spray receptbelagt. Hade jag bara vetat då i november månad att cortisonspray fanns att köpa receptfritt hade jag redan då köpt ett sådant och sluppit allt detta som jag nu har bakom mig.

 

Lämna Gärna Efter Dig En Skriven Kommenter
 
 
 
 

Twiggy Lundberg

Åh vad jobbigt det där lät.. Visste inte att du hade KOL dessutom, måste vara påfrestande. Min farfar hade det och han var väldigt ansträngd, vet dock inte i vilken procentgrad för jag var så liten.

Hoppas det blir bättre för dig!

Svar: 20% är inte mycket och det går att leva ganska så naturligt och vanligt, frånsett när det är minusgrader ute och vid kraftig kroppsansträngning. Min pappa hade också KOL till cirka 50% och slapp syrgastub, men tidvis var det ganska så jobbigt för honom. Till slut somnade han in och det är för drygt 8 år sedan. Jag rökade cigaretter i 23 år och slutade röka 2003. Ett bra beslut!
Ann-Ki

» 2014-02-03 - 18:17:16 » http://shadowoftheday.blogg.se/
Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma

Men usch det där lät inget vidare. Ångest kan vara väldigt lurigt och påverkar kroppen en hel del. Skönt iaf att åtgärden var enkel mot bihålorna så du kan släppa ångesten. Lät inte alls bra att du har Kol heller. Jag har ju arbetat med den typen av patienter, men de med långt framskriden KOL oftast i stadie 4-5. STOR KRAM

Svar: Jag lider inte speciellt mycket av mina 20% av KOL, det kunde varit värre, tack och lov slutade jag röka 2003. Jag försöker leva ett sunt liv och tar han om min kropp och även min själ. Men det där med ångesten styr man inte alltid över. Kram till dig också, fina Lottiz
Ann-Ki

» 2014-02-03 - 20:41:59 » http://lottizdays.se
maria lombide ezpeleta

Lilla Du... hur är det nu?

Svar: Fysiskt känns det bättre. Men andra händelser har inträffat som har sänkt mig och jag mår inte så bra känslomässigt. Men det där kan vi kanske ta mer personligt i något e-post eller över Skype.
Ann-Ki

» 2014-02-04 - 12:08:10
Lilla solus

Ledsen jag blev av att läsa detta, man läser och fattar att du har det jätte jobbigt fysiskt och psykiskt, hoppas att det är bättre nu och kramar från lilla mig!

Svar: Det är lättare att bemöta de fysiska smärtorna, men när det går över till att bli psykiska smärtor, blir det genast mer komplicerat. Men jag tog mig i genom även denna händelsen och mycket på grund av min stödjande pojkvän. Kram till dig också lilla rara Solus!
Ann-Ki

» 2014-02-04 - 12:27:51 » http://solus.blogg.se
Yasmin

Detta lät väldigt jobbigt. Men det var en himla tur att det inte var bihåleinflammation, utan att det fanns enklare botemedel. Hoppas att det har hjälpt dina bihålor.

Svar: Jag tar en dag i taget, mycket beroende på att det finns så mycket annat som också inträffar i min tillvaro, som tar på krafterna.
Ann-Ki

» 2014-02-04 - 15:41:47
Synskadad fyrabarnsmamma

hej provar att skriva här istället eftersom det inte går i de senaste inlägget! har provat flera gånger under dagen att kommentera som sagt i det tidigare inlägget. Men nu är jag i alla fall jätteglad att jag kan skriva här istället :)
Måste börja med att tacka dig för dina fina och värmande ord som du alltid lämnar efter dig!!! blir alltid lika varm och glad att höra från dig fina du :)
hoppas att du mår bättre fast du har det tufft omkring dig! Ha en fin fin fredag. Tussentals kramar till dig från Carina

Svar: Detta är ömsesidigt fullt ut. Vi ger och får av varandra och jag är så glad över att du besökte min blogg så att jag fann dig. Du har så mycket att delge och att få ta del av din tillvaro är mycket intressant. Kram till dig också, kära du!
Ann-Ki

» 2014-02-07 - 17:46:02 » http://carinasnilssons.BLOGG.SE
Julia - Borderline

Usch.. har också problem med bihålorna och har cortisonspray hemma. Tål inte heller anitbiotika. Sommaren 2012 hade jag bihåleinflammation när jag bodde i Spanien, sprang runt till tusen olika läkare varav ingen kunde engelska. De gav mig massa olika antibiotika och jag tålde ingen. Så fick helt enkelt ligga i 40 graders värme med bihåleinflammation i EN månad. Usch!!

Svar: Aj aj aj, det låter icke bra! Har en god vän som är boende sedan många år tillbaka i Spanien och jag vet att läkare där skriver ut antibiotika som om det vore godis.
Ann-Ki

» 2014-02-12 - 12:27:17 » http://twistedborderline.wordpress.com
Wiilow [Foto Tankar Känslor]

Vad jag känner igen mig. Skönt att läsa på något vis. Nästa gång ska jag tänka att du känt liknande. Det brukar för mig hjälpa till lite att tänka på hur andra upplever/upplevt.

Svar: Att dela sina upplevelser om händelser kan ge andra en förståelse och skapa att man inte känner sig ensam!
Ann-Ki

» 2014-02-19 - 00:47:24 » http://wiilow.blogg.se
Eva

Hej ..men vad konstigt jag har exakt samma utom ångesten men med täppa osv alltid har varit o kollat ingen bihåls inlf ännu men har haft dock utreder man nu men nässpray hjälper mig inte heller ...fattar inget men känns alltid täppt o förkyld tryck över näsan mellan ögonen ...skumt alls som finns ...men skönt att du mår bättre nu :) ha en skön söndag

Svar: Nästäppa och ångest är två vilt skilda saker...Nästäppa kan man få som bieffekt om man använder nässpray i tid och otid och det kan dessvärre sluta med operation. Har en kompis som var med om detta! Men jag har inte överkonsumerat nässpray, har inte ens varit förkyld. Men jag har fått konstaterat att jag har känsliga bihålor, därav nästäppa. Det har tack och lov blivit bättre med den där cortison sprayen, men jag har fortfarande småproblem. Hoppas dina bekymmer finner någon lösning, för det är en befrielse att kunna andas naturligt. Tack för ditt besök i min blogg och för din kommentar och var rädd om dig!
Ann-Ki

» 2014-02-23 - 10:31:05 » http://evasblogg.blogg.se
Eva

jo klart jag vet att det är två skilda saker, har haft dem båda tyvärr, men jag hoppas oxå man kan få bukt med det för det är jobbigt att *alltid* vara förkyld men ändå inte ...tack för ditt besök på min blogg oxå :) ha det gott :)

Svar: Visst förstår jag att du vet skillnaden! Men när man inte kan andas, kan det ge ångest, så fungerade det vid det tillfället som jag har skrivit om i mitt inlägg. Det behöver inte betyda att jag får ångest för minsta lilla fysiska åkomma som inträffar i min vardag.Kram på dig!
Ann-Ki

» 2014-02-23 - 11:37:06 » http://evasblogg.blogg.se


Follow on Bloglovin

Kom ihåg mig!
Namn / Alias
E-post (publiceras ej på bloggen)
Blogg / Hemsida

Var Vänlig Och Svara I Din Egen Blogg Om Jag Har Lämnat En Kommentar Hos Dig
Vill Du Göra Reklam För Tävlingar Och Diverse Annat
Besök Gärna Min GÄSTBOK