Att Leva Eller Inte Leva...Det Är Frågan

Jag är inte rädd för döden,

jag är bara rädd för att sluta leva”...

(citat av Erik Ståhl)

 

… och sluta leva gjorde jag för längesedan.

Jag bara försöker överleva!

I den här världen som vi kallar för vår planet jorden är för mig en främmande plats, för jag kan inte identifiera mig med mänskligheten. Känner mig som en varelse som är på genomresa och råkade hamna här av en ren tillfällighet. Finner mig inte till rätta, passar inte in och trivs inte, känner mig inte hemma och jag längtar ofta hem.

 

Tro inte, för allt i världen, att jag är självmordsbenägen!

Jag känner bara ett stort utanförskap och har gjort hela mitt liv och som barn och ung vuxen hade jag aldrig någon ”bästis”. Jag blev mobbad i grundskolan och senare som vuxen på en del arbetsplatser jag jobbade på, blev jag mobbad och folk pratade bakom min rygg.

 

Mitt förtroende för andra människor (utom mina föräldrar) skar som en vass dolk i mitt hjärta. Att någonsin kunna anförtro sig till andra människor var bara som en påhittad fantasifull saga. Mina ständiga naiva försök att finna äkta och trovärdig vänskap tynade bort efter varje tårfylld besvikelse och jag kände mig allt mer misslyckad. Den enda vän jag hade var min ensamhet.

 

Jag vägrade och gör fortfarande att sänka mig själv till den nivån att försöka ”passa in”, att vara en person som behagar andra människor efter deras önskemål. Jag passar helt enkelt inte in i ramen, därför valde jag att till slut ställa mig utanför ramen och måla min egen tavla och så gör jag fortfarande. Att numera bli kallad för ”udda” och att vara ”annorlunda” känner jag inte som en kränkning som jag en gång gjorde, utan jag känner det mer som en komplimang.

 

Att ha modet och att ha förmågan att ”stå på sig” och fortsätta bibehålla sin grundläggande personlighet, har kostat mig mycket dyrbar energi och att ständigt uppleva sig själv som ”livets krigare” har givit mig ett resultat som är lika starkt som skimrande stål, mitt tålamod har inga gränser och jag ger inte upp. Gnistan av hopp är lika glödande som lågan på ett brinnande stearinljus. Jag är den jag är och tycker du om mig blir jag strålande glad och tycker du inte om mig, lämna mig ifred och gå din väg och lev ditt eget liv.

 

Efter många och långa år som ”ensamvarg” förändrades plötsligt min tillvaro som endast hade innehållit tänkande ord till att ge uttryck till vänskapliga talande ord. Jag fann min tvillingsjäl och mitt liv fick en helt annan innebörd, meningsfullhet. Det som min vän och jag delar är för mig unikt och jag vet att denna vän tänker och känner det samma. Det märkliga är att jag inte bara fann en likasinnad vän, utan två. Att det skulle dröja så här många år innan jag fick möjligheten att möta den sanna och äkta vänskapen och att ovanpå allt få två underbara vänner som ger mig tillit kunde jag väl aldrig tro. Ni båda är som systrar för mig och ni betyder oerhört mycket för mig.

 

Jag är inte längre ensam

om att känna mig som en främmande varelse på denna planet!

 

Lämna Gärna Efter Dig En Skriven Kommenter
 
 
 
 

maria lombide ezpeleta

Ordlös...

Svar: Må hända att du blir ordlös, men jag vet vad du tänker...
Ann-Ki

» 2014-06-28 - 13:35:19
Lottiz

Människan kan vara fruktansvärd mot andra och jag kan ärligt bli trött på att man hela tiden måste passa in i en ram istället för att bara få vara sig själv och bli älskad för den man är. Givetvis inte genom att kränka eller skada andra , men du förstår nog vad jag menar. Jag har alltid också jämnt känt mig udda. Har alltid fått kämpa för att passa in. Har aldrig haft särskilt många vänner. Det har varit många turer fram o tillbaka, men jag har haft tur. Jag har funnit min livspartner som accepterar mig för den jag är. Det har varit min livskraft.
Jag är glad att du funnit äkta vänskap oxå. Livets bränsle. Och jag är glad att du har styrkan att vara den du är. Alla ska bli accepterade och tillåtas vara sig själva.

Den person jag känner i bloggvärlden är fantastiskt. Du är snäll, omtänksam, hjälpsam, ödmjuk och kreativ. Du besitter förmågan att nå ut till andra med dina skrivna ord. Så den Ann-ki jag lärt känna är fantastisk med massor av bra egenskaper. Kram på dig fina.

Svar: Vänskap ska inte handla om kvantitet, utan om kvalité. Vad ska man med en massa människor i sin tillvaro och "spela med" och lida, när det räcker med ett fåtal vänner som accepterar en för den man är. Visst det är lätt att säga (skriva), men svårare i praktiken. Men någonstans bör man stanna upp i vår gemensamma tillvaro och tänka efter, vilket är viktigast. Mår jag bra av dessa människor och gör man inte det, då är dom inga vänner. Kära Lottiz, dina ord du har lämnat efter dig här i denna kommentaren värmer oerhört mycket, så vackert skrivit. Du är en fin bloggvän. Mina varmaste kramar till dig!
Ann-Ki

» 2014-06-29 - 01:05:54 » http://lottizdays.se


Follow on Bloglovin

Kom ihåg mig!
Namn / Alias
E-post (publiceras ej på bloggen)
Blogg / Hemsida

Var Vänlig Och Svara I Din Egen Blogg Om Jag Har Lämnat En Kommentar Hos Dig
Vill Du Göra Reklam För Tävlingar Och Diverse Annat
Besök Gärna Min GÄSTBOK