Endast Det Som Är Trasigt Kan Bli Helt

Först var jag liten.

Jag växte och blev stark.

Sen blev jag trasig.

Tillvarons väg var krokig och lång.

Till slut fick jag nog och stannade upp.

Spelar det någon roll om vägen är krokig eller rak?

Detta är mitt liv, mitt ansvar och mina beslut!

Jag valde att fortsätta att gå...

Händelserna kom och försvann och jag stannade kvar.

Ytan var lika stenhård som stål.

Men där inne i djupet var det mjukt som bomull.

Plötsligt när en dag hade blivit natt förändrades allt.

Huvudet var fullt av tusen tankar och sen blev det bara tomt.

Nattens mörker tynade bort och dagens ljus återuppstod.

Min själ hade fått en spricka och jag upplevde en plågsam smärta.

Men jag valde ändå att fortsätta gå på min slingrande livsväg.

Med målmedvetna steg och med blicken stadigt riktad mot min framtid.

Min vandring gav mig en erfarenhet, en kunskap att bära med mig.

Endast det som är trasigt kan bli helt.

Själens djupa sår läker med tiden och väntan känns oändlig.

Väntan tar sitt slut och tiden bekräftar att såren är läkta.

Det enda som finns kvar är ärren som påminner om förfluten plåga.

En sömnlös natt hade jag tusen tankar i mitt huvud och ändå kunde jag inte tänka en enda klar tanke. Men i gryningen kom orden till mig och denna dikten skapades.

Paradiset

Var är helvetet?

Om du befinner dig i rymden kan du titta ner på vår planet.

Då ser du att där finns helvetet!

Är rymden himmelriket?

Om du står på jordens mark och tittar upp mot stjärnorna.

Då tror du att det är himmeln.

Men det är bara en mörk och ljudlös oändlighet.

I din tanke, din drömmande känsla, där finns paradiset!

 


Dikten tillägnas alla som går i genom en känslomässig kris.