Mandalas

Något som jag brinner för och har alltid gjort så långt tillbaka som jag kan minnas, är att skapa bilder och det händer att jag skapar mina motiv i färg. För allt som oftast illustrerar jag mina verk i blyerts. Sedan en ganska lång period tillbaka har mitt skapande stått stilla av olika anledningar. Dagen kom då jag kände att jag ville så gärna återuppta mitt skapande. Men min inspiration var som bortblåst och jag blev något frustrerad.

 

Min dotter och jag var en dag på hösten 2013 och shoppade och plötsligt låg möjligheterna framför mig som ett dukat bord. Jag hittade en liten bok med 40 stycken Mandalas motiv för endast 20:- och jag kunde inte låta bli att köpa boken. Där fanns många motiv som föll mig i smaken och jag sorterade och valde ut ett par stycken. Sen satte jag igång!

Jag satt i flera timmar och färglade dessa Mandalas motiven och skaparglädjen blommade och jag kände ett inre lugn. Men något annat positivt hände också! Under tiden jag satt där med min Mandalas och med alla vackra färgstarka pennorna och konstverket formades, kom det till mig ett flertal bilder inne i huvudet på mig. Min inspiration vaknade till liv! Varje idé till kommande projekt skissade jag ner allt efter som dom uppstod i mitt huvud, för att i den kommande framtiden kunna fullfölja skapandet av alla mina idéer, för det är lätt hänt att dessa plötsliga bildidéerna försvinner.

Första motivet blev klart efter sammanlagt fem timmars målerier och jag påbörjade nästa motiv och sammanlagt blev det färdigställt fyra vackra färgsprakande Mandalas motiv.

Jag blev väldigt nöjd med dessa Mandalas motiven och beslöt mig för att dessa skulle sättas i ram och glas och pryda mina vitmålade väggar i mitt sovrum.
 
Vilken av dessa fyra gillar du mest, någon favorit?
 

Om du tycker det är kul att måla och teckna, men har inte riktigt den rätta känslan att skapa. Du kanske anser och tror att du är urusel på att rita och måla. Därför vill jag gärna rekommendera att man provar på att måla Mandalas. För när vi skapar händer något fantastiskt inom oss, vi får en harmonisk lustkänsla. För vem vill inte möta hösten med ett leende på sina läppar?  


En Stor Man Med Ett Litet Namn

Många jag möter på min vandring tillsammans med min stora hanhund av rasen Dobermann som alltid artigt frågar: Vad heter hunden? Svarar jag alltid lika vänligt tillbaka att hans namn är Lilleman. Ofta händer det att det flesta småler och vissa skrattar åt mitt namnval till en sådan stor och praktfull hund.

Men det finns en rimlig förklaring till mitt val och anledningen är av största ödmjukhet och ett löfte jag lovade en gång i tiden för länge sedan och den jag kan tacka för inspirationen till namnvalet är den här personen...

...och det är min kära pappa! För drygt 9 år sedan besökte jag mina föräldrar i deras sommarstuga på Almåsa. Det var en härligt sommardag och jag tillsammans med min dotter Robin och vår dåvarande hund Viktor av blandraserna Labrador, Schäfer och Rottweiler gjorde en av alla visiter i deras trädgård.

Vid ett av dessa besökstillfällena som jag öppnade den vitmålade grinden och steg in tillsammans med min hund Viktor, vinkade min pappa glatt mot oss där han satt i en av trädgårdsstolarna och så sa han lite ironiskt: Jaså, här kommer du med ditt håriga monster! Jag skrattade och släppte lös Viktor som sprang raka vägen fram till min pappa och jag sa: Ja du, akta dig nu så han inte äter upp dig! Min pappa smekte Viktor lite tafatt över hans huvud och sen sa han med sockersöt stämma: Nej, du är inget monster, du är Lilleman! Jag satte mig i en av de andra stolarna med ett fånigt flin och så sa jag till min pappa: Ska jag ha fler hundar i framtiden och oavsett vilken ras det än må bli, ska den hunden minsann få namnet Lilleman.

 

Sommaren gick mot sitt slut och hösten kom och mina föräldrar flyttade tillbaka till lägenheten i Malmö. Ett par månader gick och min pappa somnade in en tidigt måndagsmorgon för sista gången. Tiden gick...cirka 1½ år. Den där dagen kom, en ljummen vårdag, där jag var tvungen att fatta det svåra beslutet att Viktors tid vid min sida var över. Allt blev tyst och stilla i min tillvaro och saknade var oändligt stor och tomheten ekade i mitt hjärta av djup sorg.

 

Dels av förlusten av min trogna fyrbenta vän, men också saknaden av min pappa!

 

Ett par månader senare beslöt jag mig för att tillföra min lilla familj en ny familjemedlem och jag fann en lämplig ny vän, en Dobermann.

Valet av namnet var redan bestämt!

Att en liten valp fick namnet Lilleman var väl ingen som reagerade på så där i början. Men han växte snabbt och allt eftersom veckorna gick började folk småskratta åt min stora hunds lilla namn.

Men när jag berättar om bakgrunden till varför min stora Dobermann fick sitt namn uppkallat som ett hedersfullt minne efter min pappa, då slutar dom skratta och tycker att det är en kärleksfull omtanke av mig att jag stod fast om mitt löfte jag en gång lovade min pappa.


Vem Är Du?

I den putsade blanka ytan ser jag speglingen

av en kvinna som tålmodigt iakttar mig.

Jag tänker, vem är du?

Kvinnan i spegeln rycker smått på den ena axeln

och blinkar slött långsamt med sina ögon.

Sen tittar hon åter upp igen med stirrande blick.

Jag frågar, samtidigt som jag ser att kvinnans läppar rör sig.

Vem vill du vara?

Svaret kommer genast och bestämt

och rösten som ger svaret känns bekant och igenkännande.

Ljudvågorna studsar mot den glänsande och välputsade spegeln

lite blygsamt viskande, jag vill vara Ann-Ki.

Fundersamt fångar jag spegel-kvinnans svar och tänker,

men var är Ann-Ki?