Jag Saknar Mig Själv

Ibland tillåter jag mig själv att sänkas ner i den mörka bottenlösa avgrunden.

Där finns ingenting och tiden står stilla och glädjen är endast ett minne.

Har jag tur, är mitt sällskap endast mina fundersamma tankar.

Men det händer att även dessa är frånvarande.

Ingen annan levande varelse är välkommen, för här råder endast ensamheten.

Min visit i skuggorna har en giltig anledning som i grunden är en smärta.

Ett par hårda ord, en förväntan och ett krav, serverar mig en lidelsefull stress.

Min välbalanserade harmoni känns plötsligt så avlägsen och jag upplever en förlust.

Den personen jag är i den stunden tycker jag illa om och jag saknar mig själv.

Jag äger inget flockbeteende,

jag tillhör inte mängden som delar en gemensam tillvaro.

En påträngande relation får mig att bli frustrerad

och min utvecklande kreativitet upphör.

Jag är inte ensam, jag väljer att vara själv och det är min önskan och mitt val.

Andra människors närvaro rubbar min existens

och jag förlorar uppskattningens värde.


Knölen Har Blivit "Svullo"

Nu har det gått tio dagar sedan fettknölen fick lämna min hunds kropp. Två dagar efter operationen skulle det skyddande bandaget tas bort och allt såg bra ut. Ungefär fyra dagar gick.... vid operationsärret svullnade det plötsligt upp en stor bula. Som hundägare lär man känna sin vän och speciellt om hunden har uppnått en ålder på sju år och vad jag direkt kunde utläsa var att min Lilleman hade ont och visade även osäkerhet.

I fredags for vi iväg på akut drop-in och märkligt med sant så var väntetiden bara ynka en halv timme lång. Veterinären kände och klämde och läste i journalen och hon tog även ett ”stickprov” på bulan. Den operation som har utförts på min hund har varit djupgående och är sydd i flera steg inne i kroppen. En stygn kan redan ha släppt och då sker en liten inre blödning. Men bulan kan även ha uppstått för att kroppen försöker fylla igen de hål som uppstår när man tar bort något stort ifrån kroppen. Som till exempel en fettknöl i storlek som en tennisboll.

Svullnaden kommer kroppen att själv ta hand om så småningom. Det är bara att ha tålamod och vänta. Men jag fick utskrivit smärtstillande, så slipper min vän på fyra kärleksfyllda ben lida av smärtan. Ska åter till djursjukhuset på onsdag och då ska stygnen tas bort. Så får vi se hur det har gått med kompisen ”Svullo” tills dess. Förhoppningsvis har den där objudna gästen bantat ner sig rejält och om vi har tur har den även flyttar från min hunds kropp.


Hälsningar Ifrån Sjukhussängen

I går var det torsdag och det var dagen när det var dags för operation. Min stora kärlek på fyra ben blev lämnad på djursjukhuset klockan åtta på morgonen och jag hämtade hem honom på eftermiddagen.

Nu är fettknölen ett minne blott. Enligt veterinären var det bra att operera bort denna ofarliga knöl. Den satt illa till, stor som en tennisboll ner kilad mellan två muskler vid den ena skuldran. Den knölen man kunde se med blotta ögat mot hans päls var alltså bara toppen av hela knölen.

Hela eftermiddagen och kvällen var Lilleman starkt påverkad efter narkosen och det var inga långa stunder han var tyst. Äta och dricka hade han ingen lust med. Jag gav honom vatten med hjälp av en medicinspruta, men det var inte mycket vätska han fick i sig. Bättre med lite än ingenting alls.

I natt vaknade jag vid två tiden och hörde att Lilleman var uppe och drack. Idag har han både druckit och ätit med god aptit och vi har varit ute på små lättsamma promenader. Han är fortfarande tagen efter gårdagens händelse. Men nu ägnar vi oss endast åt att återhämta oss och vila och ha våra mysiga stunder. Sen väntar lekfulla och energifyllda dagar och när stygnen är borttagna kan Lilleman få busa och leka med någon hundkompis. Det ser vi fram emot!


Leva Tills Jag Dör

Den här dikten har jag skrivit till mig själv, men du får gärna läsa den!    

 

Jag är trött på att vara trött, det är så tröttsamt.

Den energi jag hade igår.

Den har jag inte idag.

Kan kanske bero på att den är förbrukad.

Det är tråkigt att ha det trist, för man blir så lätt uttråkad.

Ibland är det lättare att skriva än att prata.

Talet fastnar på min tunga och jag kan inte spotta orden ur mig.

Vill äta, har ingen aptit, känner bara apati.

Upplever hopplöshet, meningslöshet...

och min kropp är bara så himla livlös.

Jag vill leva tills jag dör.

Men varje dag är en ständig kamp om överlevnad.

Vem är det som jag överlever för?

 

>  En Grå Liten Varelse Som Tänker Färgstarka Tankar  <

 Foto: Autogoy   Retuschering: Ann-Ki

Själen Får Ta Straffet

Livet är en tillvaro där verkligheten är en mardröm.

I världen råder ett våldsamt krig.

Jag bekämpar en ständig strid där känslorna exploderar.

Soldater använder dynamit för att döda en främling.

För att hedra sitt fosterland och skydda sin familj.

Ett sår som aldrig läker infekterar folk till att hata.

Någon sitter i toppen och tro sig ha kontrollen.

Sanningen är att dom bara ger order och skapar en regel.

Kroppen är ett fängelse där själen får ta straffet.

Oskyldigt går vi här med skulden och skammen med dolken i ryggen.

Det som vi trodde var tryggheten var en illusion av friheten.

Vi åldras och slits ut och säger adjö, sen försvinner kroppen bort.

Själen som är, du och jag och vi, säger aldrig farväl.


En Glad Hund Med En Sur Mage

Man brukar säga att hunden är människans bästa vän. Jag säger istället att hundens bästa vän skall vara människan. När den dagen kommer i ens tillvaro när man fattar beslutet om att bli hundägare bör man verkligen vara införstådd med vad ens uppgift kommer att vara många år framåt i tiden. En hund är helt beroende av sin ägare och det är där hos denna hunden finner sin trygghet.

En hund behöver mer än bara din kärlek, rätt föda, dagligen rent friskt vatten och motion, men även disciplin. En hund utan uppfostran, oavsett ras och storlek, kan formas till ett farligt monster. Jag är helt övertygad om att ingen vill gå ut på promenad med ett monster i koppel. 
Min pojkvän, Lilleman och jag

Tyvärr så finns det folk som bär på tråkiga fördomar när det gäller vissa raser och en av dessa raser är just Dobermann. När jag ibland är ute och rastar min kastrerade hane som är en Dobermann kan folk flytta på sig väldigt snabbt och gå omvägar och vissa till och med säger spydiga kommentarer. 

Jag tänker inte skriva om vad dessa personer har sagt, utan väljer istället att skriva vad jag svarar dessa fördomsfulla människorna. Om min hund hade varit farlig, så som du påstår, tror du verkligen med ren logik att jag hade tillåtit att överhuvudtaget ha honom i min tillvaro? Om du är så förbannat rädd för hundar så kan jag upplysa dig om att hundar är inte farliga, utan den du ska vara rädd för i så fall, är människan som håller i kopplet.

En fredlig människa med en trofast hund
 

Givetvis så möter jag även människor som med förtjusning kommer fram och vill både prata och kela med min hund. Vuxna människor kan ha lika stor nyfikenhet som barn har, fast barnen brukar vanligtvis ställa fler och mer ingående frågor och är mer spontana. Jag svarar alltid vänligt och uppriktigt efter min förmåga.
 Loki, Lilleman och Asta

Min hund är en glad hund, full av energi och är oftast lekfullhet. Han visar inga tecken på aggressivitet och är absolut inte dominerande. Tvärtom! Han till och med ”lägger sig” för en påträngande energiskt och busig liten valp. Hans respekt är lika stor som hans vikt i guld!

Våra vänner på fyra tassar är som en god vän och dom lever i stundens ingivelse. Händelser som har varit är passerade och gäller inte längre. Framtiden är inget som en hund bryr sig om, det är endast nutid, det som sker just nu, som är det relevanta för en hund. Att leva sin tillvaro i händelsernas centrum och samtidigt ha sinnesro bör vara hundens verklighet. Vårt mänskliga beteende och vår attityd, om det är av ondo kan påverka hundens psykiska mående illa. En hund är lyhörd för energier och läser våra signaler precis som vi gör när vi läser en tidningsartikel, fast mer nyansrikt.

Talesättet, ”bemöt andra så som du själv önskar bli bemött” är kanske en bra tanke att ha med sig när man umgås med hundar. Att föregå med gott exempel, att vara lugn och bestämd uppskattas alltid av hundar. Är man osäker och nervös, märker hunden detta snabbt och blir förvirrad. 

Att ha en hund i sin tillvaro, leva sida vid sida tillsammans (förhoppningsvis) i många år, ger tillit och en kärlek utan gränser. En hund ger och tar emot! Men allt i vår tillvaro har dessvärre en baksida och detta gäller även i hundens tillvaro tillsammans med människan. Även hundar blir sjuka och behöver besöka en veterinär.

Min hund är född på försommaren 2007 och i princip har han haft och har fortfarande hälsobekymmer som innebär en stressupplevelse för honom var eviga gång vi bör besöka djursjukhuset. När vi befinner oss i den miljön oavsett om där är andra djurägare tillsammans med sina djur eller om där är tomt på andra besökare, så stressar han upp sig och kan knappt hålla sig stilla och han har även en massa ljud för sig.

Att valpar lätt får besvär med magen, med diarréer och kräkningar tycker de flesta inte är så märkligt och konstig, för den lille krabaten ska smaka och tugga på allt. Men när bekymren fortsätter efter valptiden då reagerar man givetvis och undrar vad som är tokigt, så var det med min hund. Efter många om och men kom veterinären på att det var bäst att byta foder, för ”dom” misstänkte att min hund var köttproteinöverkänslig.

Visst blev det bättre, mycket bättre. Fram tills sommaren 2012....

Lilleman hade haft hälsobesvär med magen från och till i 14 dagar och jag höll sträng diet. Plötsligt en dag när allt verkade bra var han extremt orolig i kroppen och vandrade omkring i mitt hem som en salig anden. För att hjälpa honom att lugna ner sig la jag mig på min säng i hopp om att han skulle komma och hålla mig sällskap och han kom artigt och troget och la sig tätt intill mig.

Det gick bara ett par minuter och plötsligt började det rycka i hela kroppen på min hund. Han brukar ”springa i sömnen”, men inte hade han hunnit att somna. Jag reste mig upp och tittade på honom och fick en chock. Denna stora hund hade ”krympt” ihop och såg ynkligt liten ut och ur munnen kom fradga. Jag fattade på direkten och vrålade på min dotter och pojkvän att komma och hålla honom något så när stilla och kvar i sängen. Han fick ett epileptiskt anfall.  

Jag ringde djursjukhuset och dom bad mig att mörklägga mitt hem och vi som var närvarande skulle vara lugna i hopp om att min hund skulle lugna ner sig efter anfallet. Men han blev inte lugnare utan tvärtom. Hade han kunnat hade han nog klättrat på väggarna här hemma i mitt hem. Ringde igen till djursjukhuset och fick raka besked att komma in direkt. Om hunden inte kan lugna ner sig finns det risk att ytterligare ett anfall kan inträffa. Min hund blev inlagd.

Än en gång blev det byte av foder och man konstaterade att min hund hade fått inflammation i bukspottskörteln. Fick även utskrivet en del mediciner. Jag fick även rekommendationen att gå halvårskontroller med min hund. Det har gått lite upp och ner, ibland är allt bra och plötsligt blir han sämre.

En ny veterinär tillsattes som är specialiserad på just matsmältningsorganen. Denna veterinär konstaterade efter en massa provtagningar och att även byta till ytterligare ett nytt torrfoder att min hund har kronisk inflammation i tarmen. Efter cirka ett halvår visade värdet som tidigare hade varit akut att det hade stabiliserats och både jag och veterinären tog en lättnad suck och skrattade glatt.

Sommaren 2014 konstaterades även att min hund har inkontinens och får behandling dagligen i form av medicin. Annars var hela 2014 ett bra år när det gäller min hunds hälsa. God aptit och han var sprallig och lekfull. Det tråkiga är att han har en sur mage och vaknar på natten på grund av dessa besvären. Han kan vakna allt ifrån en gång och upp åt fyra gånger. Han får cirka en halv deciliter foder i omgångar under natten och sen somnar han om och sover gott.

När en hund får sin föda brukar det vanligtvis vara två gånger per dag. Så fick min hund sin mat serverad tidigare. Men eftersom han visar tydliga tecken på att ha sur mage, bör man ge mindre portioner och oftare. Då behöver inte matsmältningsorganen arbeta så intensivt. Min hund får fem små mål torrfoder varje dag, jämt fördelat över den vakna tiden på dygnet.
 
Nu i slutet på februari månad blev han akut sjuk (igen) och hans beteende bekymrade mig. Han verkade helt desorienterad och gick in i möbler och vandrade runt och var allmänt uppstressad. Han skällde rakt ut i höga skyn och jag förstod att han hade ont. Ringde djursjukhuset och fick besked om att komma in direkt. Han blev inlagd över två dygn.
När jag skulle hämta hem honom och en skötare kom in i rummet med Lilleman trodde jag inte att det var min hund. Han hängde med huvudet och verkade allmänt nedstämd och han lät som en råmande get när han gav ifrån sig sina ljud. Skötaren berättade att han hade inte varit tyst under sin inläggningstid och hade blivit kraftigt hes på stämman.

Väl hemma i vår trygghet visade Lilleman tecken på att han var stressad och visade kraftig rädsla och sprang iväg och gömde sig. Min hund och jag tillbringar varje dag tillsammans och vi är sammansvetsade som ett gammalt strävsamt gift och lyckligt par.  

Att han varit inlagd och bortkopplad ifrån mig och den trygghet som han är van vid har inneburit ett trauma för honom. Det enda sättet är att vara närvarande och inte lämna honom ensam. Hans bädd flyttade jag och nu står den sidan om min säng tätt intill mig så om jag sträcker ut handen kan jag smeka honom. Efter en vecka börjar han äntligen visa att han känner sig tryggare.

Det tråkiga är att vi ska på återbesök....

Veterinären vill utföra en leverfunktionstest, för levervärdet var lite för högt. Därefter skall det planeras en operation. Min hund har en knöl i nacken strax ovanför den ena skuldran. Veterinären anar att det endast är en fettknöl och att det är ofarligt. Men dom har tagit prover för säkerhetsskull. Fettknölar brukar man inte operera bort, men om dom sitter olämpligt och kan ge besvär tar man bort fettknölen. Jag själv tycker att den sitter olämpligt till.

Visst kostar det att ha husdjur! Tack och lov för att det finns djurförsäkringar. Många tycker att hundförsäkringen för just Dobermann är extra dyr. Jag gnäller inte! Jag ser det hellre som att jag varje månad sparar en slant, som en liten sparbössa och när det finns behov får jag tillbaka pengarna, inte allt förstås. Men jag är tacksam över det ekonomiska stödet och jag sparar pengar varje månad som jag kallar för ”hundkassan”. Annars hade jag aldrig kunnat ge min hund den vård som han hitintills har fått och kommer förmodligen att fortsätta få.

Det är inte lätt att ha det svårt

tillsammans med en glad hund som har en sur mage!