Bortglömd

Jag skulle resa bort

och hon sa:

Jag känner dig

för jag vet vart du ska.

Jag skickade ett brev till henne

där jag skrev:

Du känner inte mig

för du vet inte var jag är.


Ändå

Min Far var smålänning och min Mor lantbrukardotter.

Jag blev som jag blev när jag kom till.

Men jag var välkommen ändå.

I alla städer av alla växte jag upp i Malmö

och gick i skolan i nio långa år.

Med plus och minus och en släng av mobbing,

det kändes tungt och komplicerat.

Men jag tog mig i genom det ändå.

Åren gick och folk började kalla mig vuxen.

Att bestämma själv och skapa ett hem var ingen lätt uppgift.

Men jag gjorde det ändå.

I unga år blev jag ensamstående mamma

och först var jag vilsen och lite rädd.

Men jag klarade av det ändå.

Livet bjuder på motgångar och hinder

och man tror att allt är svårt och inget går i lås.

Vem har sagt att det ska vara lätt?

Vi lever i vår tillvaro och vardag ändå.

Efter år av dagar så plötsligt en dag

var min Pappa borta.

Mitt hjärta slets i stycken och min själ ekade av saknad.

Men även detta kan jag klara av att leva med ändå.

Denna dikten tillägnar jag med värme och kärlek till båda mina föräldrar.