Evig Kärlek

Den dagen det hände

var du tvungen att somna.

Din kropp orkade inte längre

och din själ flög bort.

Ditt liv tillsammans med mig

blev alldeles för kort.

Av smärtsam saknad jag gråter varje dag

och det finns ingen tröst.

Du finns inte längre vid min sida.

Men i varje slag mitt hjärta slår

känner jag din närvaro

och jag älskar dig i all evighet.

 


Änglahund

Farväl vår älskade och kära vän Lilleman.
Du har för evigt satt ditt avtryck i våra hjärtan.
Nu har du fått vingar, vår lilla ängel.
2007 06 07 - 2016 10 20

Högaktningsfull Ålder

Idag är en speciell dag. Det är min kära väns födelsedag.

Mörker Är Endast Frånvaro Av Ljus

Trots att världen oftast är mörk ser jag ljust på tillvaron.

Livsnjutaren

Den här grabben kan konsten i att veta hur man gör när man kopplar av
och har det mysigt.

Ett Sista Möte

En god vän till min dotter brukar vara dagmatte för en vacker brun dobermann tik, som heter Isa. Jag fick äran att möta, en sista gång denna skönhet. Isa är 11 år gammal och hon är allvarligt sjuk. Därför har hennes ägare fattat det svåra beslutet att hon ska få somna in...  

Det var svårt att hålla tillbaka tårarna, det är alltid svårt att ta farväl. Jag vill tacka min dotters vän Madde för att hon bjöd in mig att delta och att jag även blev fotograferad tillsammans med Isa. Ett minne av Isa som stannar kvar i mitt hjärta så länge det slår.


Knölen Har Blivit "Svullo"

Nu har det gått tio dagar sedan fettknölen fick lämna min hunds kropp. Två dagar efter operationen skulle det skyddande bandaget tas bort och allt såg bra ut. Ungefär fyra dagar gick.... vid operationsärret svullnade det plötsligt upp en stor bula. Som hundägare lär man känna sin vän och speciellt om hunden har uppnått en ålder på sju år och vad jag direkt kunde utläsa var att min Lilleman hade ont och visade även osäkerhet.

I fredags for vi iväg på akut drop-in och märkligt med sant så var väntetiden bara ynka en halv timme lång. Veterinären kände och klämde och läste i journalen och hon tog även ett ”stickprov” på bulan. Den operation som har utförts på min hund har varit djupgående och är sydd i flera steg inne i kroppen. En stygn kan redan ha släppt och då sker en liten inre blödning. Men bulan kan även ha uppstått för att kroppen försöker fylla igen de hål som uppstår när man tar bort något stort ifrån kroppen. Som till exempel en fettknöl i storlek som en tennisboll.

Svullnaden kommer kroppen att själv ta hand om så småningom. Det är bara att ha tålamod och vänta. Men jag fick utskrivit smärtstillande, så slipper min vän på fyra kärleksfyllda ben lida av smärtan. Ska åter till djursjukhuset på onsdag och då ska stygnen tas bort. Så får vi se hur det har gått med kompisen ”Svullo” tills dess. Förhoppningsvis har den där objudna gästen bantat ner sig rejält och om vi har tur har den även flyttar från min hunds kropp.


Hälsningar Ifrån Sjukhussängen

I går var det torsdag och det var dagen när det var dags för operation. Min stora kärlek på fyra ben blev lämnad på djursjukhuset klockan åtta på morgonen och jag hämtade hem honom på eftermiddagen.

Nu är fettknölen ett minne blott. Enligt veterinären var det bra att operera bort denna ofarliga knöl. Den satt illa till, stor som en tennisboll ner kilad mellan två muskler vid den ena skuldran. Den knölen man kunde se med blotta ögat mot hans päls var alltså bara toppen av hela knölen.

Hela eftermiddagen och kvällen var Lilleman starkt påverkad efter narkosen och det var inga långa stunder han var tyst. Äta och dricka hade han ingen lust med. Jag gav honom vatten med hjälp av en medicinspruta, men det var inte mycket vätska han fick i sig. Bättre med lite än ingenting alls.

I natt vaknade jag vid två tiden och hörde att Lilleman var uppe och drack. Idag har han både druckit och ätit med god aptit och vi har varit ute på små lättsamma promenader. Han är fortfarande tagen efter gårdagens händelse. Men nu ägnar vi oss endast åt att återhämta oss och vila och ha våra mysiga stunder. Sen väntar lekfulla och energifyllda dagar och när stygnen är borttagna kan Lilleman få busa och leka med någon hundkompis. Det ser vi fram emot!


En Glad Hund Med En Sur Mage

Man brukar säga att hunden är människans bästa vän. Jag säger istället att hundens bästa vän skall vara människan. När den dagen kommer i ens tillvaro när man fattar beslutet om att bli hundägare bör man verkligen vara införstådd med vad ens uppgift kommer att vara många år framåt i tiden. En hund är helt beroende av sin ägare och det är där hos denna hunden finner sin trygghet.

En hund behöver mer än bara din kärlek, rätt föda, dagligen rent friskt vatten och motion, men även disciplin. En hund utan uppfostran, oavsett ras och storlek, kan formas till ett farligt monster. Jag är helt övertygad om att ingen vill gå ut på promenad med ett monster i koppel. 
Min pojkvän, Lilleman och jag

Tyvärr så finns det folk som bär på tråkiga fördomar när det gäller vissa raser och en av dessa raser är just Dobermann. När jag ibland är ute och rastar min kastrerade hane som är en Dobermann kan folk flytta på sig väldigt snabbt och gå omvägar och vissa till och med säger spydiga kommentarer. 

Jag tänker inte skriva om vad dessa personer har sagt, utan väljer istället att skriva vad jag svarar dessa fördomsfulla människorna. Om min hund hade varit farlig, så som du påstår, tror du verkligen med ren logik att jag hade tillåtit att överhuvudtaget ha honom i min tillvaro? Om du är så förbannat rädd för hundar så kan jag upplysa dig om att hundar är inte farliga, utan den du ska vara rädd för i så fall, är människan som håller i kopplet.

En fredlig människa med en trofast hund
 

Givetvis så möter jag även människor som med förtjusning kommer fram och vill både prata och kela med min hund. Vuxna människor kan ha lika stor nyfikenhet som barn har, fast barnen brukar vanligtvis ställa fler och mer ingående frågor och är mer spontana. Jag svarar alltid vänligt och uppriktigt efter min förmåga.
 Loki, Lilleman och Asta

Min hund är en glad hund, full av energi och är oftast lekfullhet. Han visar inga tecken på aggressivitet och är absolut inte dominerande. Tvärtom! Han till och med ”lägger sig” för en påträngande energiskt och busig liten valp. Hans respekt är lika stor som hans vikt i guld!

Våra vänner på fyra tassar är som en god vän och dom lever i stundens ingivelse. Händelser som har varit är passerade och gäller inte längre. Framtiden är inget som en hund bryr sig om, det är endast nutid, det som sker just nu, som är det relevanta för en hund. Att leva sin tillvaro i händelsernas centrum och samtidigt ha sinnesro bör vara hundens verklighet. Vårt mänskliga beteende och vår attityd, om det är av ondo kan påverka hundens psykiska mående illa. En hund är lyhörd för energier och läser våra signaler precis som vi gör när vi läser en tidningsartikel, fast mer nyansrikt.

Talesättet, ”bemöt andra så som du själv önskar bli bemött” är kanske en bra tanke att ha med sig när man umgås med hundar. Att föregå med gott exempel, att vara lugn och bestämd uppskattas alltid av hundar. Är man osäker och nervös, märker hunden detta snabbt och blir förvirrad. 

Att ha en hund i sin tillvaro, leva sida vid sida tillsammans (förhoppningsvis) i många år, ger tillit och en kärlek utan gränser. En hund ger och tar emot! Men allt i vår tillvaro har dessvärre en baksida och detta gäller även i hundens tillvaro tillsammans med människan. Även hundar blir sjuka och behöver besöka en veterinär.

Min hund är född på försommaren 2007 och i princip har han haft och har fortfarande hälsobekymmer som innebär en stressupplevelse för honom var eviga gång vi bör besöka djursjukhuset. När vi befinner oss i den miljön oavsett om där är andra djurägare tillsammans med sina djur eller om där är tomt på andra besökare, så stressar han upp sig och kan knappt hålla sig stilla och han har även en massa ljud för sig.

Att valpar lätt får besvär med magen, med diarréer och kräkningar tycker de flesta inte är så märkligt och konstig, för den lille krabaten ska smaka och tugga på allt. Men när bekymren fortsätter efter valptiden då reagerar man givetvis och undrar vad som är tokigt, så var det med min hund. Efter många om och men kom veterinären på att det var bäst att byta foder, för ”dom” misstänkte att min hund var köttproteinöverkänslig.

Visst blev det bättre, mycket bättre. Fram tills sommaren 2012....

Lilleman hade haft hälsobesvär med magen från och till i 14 dagar och jag höll sträng diet. Plötsligt en dag när allt verkade bra var han extremt orolig i kroppen och vandrade omkring i mitt hem som en salig anden. För att hjälpa honom att lugna ner sig la jag mig på min säng i hopp om att han skulle komma och hålla mig sällskap och han kom artigt och troget och la sig tätt intill mig.

Det gick bara ett par minuter och plötsligt började det rycka i hela kroppen på min hund. Han brukar ”springa i sömnen”, men inte hade han hunnit att somna. Jag reste mig upp och tittade på honom och fick en chock. Denna stora hund hade ”krympt” ihop och såg ynkligt liten ut och ur munnen kom fradga. Jag fattade på direkten och vrålade på min dotter och pojkvän att komma och hålla honom något så när stilla och kvar i sängen. Han fick ett epileptiskt anfall.  

Jag ringde djursjukhuset och dom bad mig att mörklägga mitt hem och vi som var närvarande skulle vara lugna i hopp om att min hund skulle lugna ner sig efter anfallet. Men han blev inte lugnare utan tvärtom. Hade han kunnat hade han nog klättrat på väggarna här hemma i mitt hem. Ringde igen till djursjukhuset och fick raka besked att komma in direkt. Om hunden inte kan lugna ner sig finns det risk att ytterligare ett anfall kan inträffa. Min hund blev inlagd.

Än en gång blev det byte av foder och man konstaterade att min hund hade fått inflammation i bukspottskörteln. Fick även utskrivet en del mediciner. Jag fick även rekommendationen att gå halvårskontroller med min hund. Det har gått lite upp och ner, ibland är allt bra och plötsligt blir han sämre.

En ny veterinär tillsattes som är specialiserad på just matsmältningsorganen. Denna veterinär konstaterade efter en massa provtagningar och att även byta till ytterligare ett nytt torrfoder att min hund har kronisk inflammation i tarmen. Efter cirka ett halvår visade värdet som tidigare hade varit akut att det hade stabiliserats och både jag och veterinären tog en lättnad suck och skrattade glatt.

Sommaren 2014 konstaterades även att min hund har inkontinens och får behandling dagligen i form av medicin. Annars var hela 2014 ett bra år när det gäller min hunds hälsa. God aptit och han var sprallig och lekfull. Det tråkiga är att han har en sur mage och vaknar på natten på grund av dessa besvären. Han kan vakna allt ifrån en gång och upp åt fyra gånger. Han får cirka en halv deciliter foder i omgångar under natten och sen somnar han om och sover gott.

När en hund får sin föda brukar det vanligtvis vara två gånger per dag. Så fick min hund sin mat serverad tidigare. Men eftersom han visar tydliga tecken på att ha sur mage, bör man ge mindre portioner och oftare. Då behöver inte matsmältningsorganen arbeta så intensivt. Min hund får fem små mål torrfoder varje dag, jämt fördelat över den vakna tiden på dygnet.
 
Nu i slutet på februari månad blev han akut sjuk (igen) och hans beteende bekymrade mig. Han verkade helt desorienterad och gick in i möbler och vandrade runt och var allmänt uppstressad. Han skällde rakt ut i höga skyn och jag förstod att han hade ont. Ringde djursjukhuset och fick besked om att komma in direkt. Han blev inlagd över två dygn.
När jag skulle hämta hem honom och en skötare kom in i rummet med Lilleman trodde jag inte att det var min hund. Han hängde med huvudet och verkade allmänt nedstämd och han lät som en råmande get när han gav ifrån sig sina ljud. Skötaren berättade att han hade inte varit tyst under sin inläggningstid och hade blivit kraftigt hes på stämman.

Väl hemma i vår trygghet visade Lilleman tecken på att han var stressad och visade kraftig rädsla och sprang iväg och gömde sig. Min hund och jag tillbringar varje dag tillsammans och vi är sammansvetsade som ett gammalt strävsamt gift och lyckligt par.  

Att han varit inlagd och bortkopplad ifrån mig och den trygghet som han är van vid har inneburit ett trauma för honom. Det enda sättet är att vara närvarande och inte lämna honom ensam. Hans bädd flyttade jag och nu står den sidan om min säng tätt intill mig så om jag sträcker ut handen kan jag smeka honom. Efter en vecka börjar han äntligen visa att han känner sig tryggare.

Det tråkiga är att vi ska på återbesök....

Veterinären vill utföra en leverfunktionstest, för levervärdet var lite för högt. Därefter skall det planeras en operation. Min hund har en knöl i nacken strax ovanför den ena skuldran. Veterinären anar att det endast är en fettknöl och att det är ofarligt. Men dom har tagit prover för säkerhetsskull. Fettknölar brukar man inte operera bort, men om dom sitter olämpligt och kan ge besvär tar man bort fettknölen. Jag själv tycker att den sitter olämpligt till.

Visst kostar det att ha husdjur! Tack och lov för att det finns djurförsäkringar. Många tycker att hundförsäkringen för just Dobermann är extra dyr. Jag gnäller inte! Jag ser det hellre som att jag varje månad sparar en slant, som en liten sparbössa och när det finns behov får jag tillbaka pengarna, inte allt förstås. Men jag är tacksam över det ekonomiska stödet och jag sparar pengar varje månad som jag kallar för ”hundkassan”. Annars hade jag aldrig kunnat ge min hund den vård som han hitintills har fått och kommer förmodligen att fortsätta få.

Det är inte lätt att ha det svårt

tillsammans med en glad hund som har en sur mage!


En Stor Man Med Ett Litet Namn

Många jag möter på min vandring tillsammans med min stora hanhund av rasen Dobermann som alltid artigt frågar: Vad heter hunden? Svarar jag alltid lika vänligt tillbaka att hans namn är Lilleman. Ofta händer det att det flesta småler och vissa skrattar åt mitt namnval till en sådan stor och praktfull hund.

Men det finns en rimlig förklaring till mitt val och anledningen är av största ödmjukhet och ett löfte jag lovade en gång i tiden för länge sedan och den jag kan tacka för inspirationen till namnvalet är den här personen...

...och det är min kära pappa! För drygt 9 år sedan besökte jag mina föräldrar i deras sommarstuga på Almåsa. Det var en härligt sommardag och jag tillsammans med min dotter Robin och vår dåvarande hund Viktor av blandraserna Labrador, Schäfer och Rottweiler gjorde en av alla visiter i deras trädgård.

Vid ett av dessa besökstillfällena som jag öppnade den vitmålade grinden och steg in tillsammans med min hund Viktor, vinkade min pappa glatt mot oss där han satt i en av trädgårdsstolarna och så sa han lite ironiskt: Jaså, här kommer du med ditt håriga monster! Jag skrattade och släppte lös Viktor som sprang raka vägen fram till min pappa och jag sa: Ja du, akta dig nu så han inte äter upp dig! Min pappa smekte Viktor lite tafatt över hans huvud och sen sa han med sockersöt stämma: Nej, du är inget monster, du är Lilleman! Jag satte mig i en av de andra stolarna med ett fånigt flin och så sa jag till min pappa: Ska jag ha fler hundar i framtiden och oavsett vilken ras det än må bli, ska den hunden minsann få namnet Lilleman.

 

Sommaren gick mot sitt slut och hösten kom och mina föräldrar flyttade tillbaka till lägenheten i Malmö. Ett par månader gick och min pappa somnade in en tidigt måndagsmorgon för sista gången. Tiden gick...cirka 1½ år. Den där dagen kom, en ljummen vårdag, där jag var tvungen att fatta det svåra beslutet att Viktors tid vid min sida var över. Allt blev tyst och stilla i min tillvaro och saknade var oändligt stor och tomheten ekade i mitt hjärta av djup sorg.

 

Dels av förlusten av min trogna fyrbenta vän, men också saknaden av min pappa!

 

Ett par månader senare beslöt jag mig för att tillföra min lilla familj en ny familjemedlem och jag fann en lämplig ny vän, en Dobermann.

Valet av namnet var redan bestämt!

Att en liten valp fick namnet Lilleman var väl ingen som reagerade på så där i början. Men han växte snabbt och allt eftersom veckorna gick började folk småskratta åt min stora hunds lilla namn.

Men när jag berättar om bakgrunden till varför min stora Dobermann fick sitt namn uppkallat som ett hedersfullt minne efter min pappa, då slutar dom skratta och tycker att det är en kärleksfull omtanke av mig att jag stod fast om mitt löfte jag en gång lovade min pappa.


Från En Liten Krabat Till En Ståtlig Herre

Idag är en speciell dag, för det är någons födelsedag. För sju år sedan kom en liten grabb till världen och han var hjälplös och höll sig tätt intill sin mamma. Han kunde inte se med sina ögon och han trevade sig fram på vingliga ben och fann spenen som bjöd honom mjölk.

 

Veckorna gick och han växte och när han var nio veckor gammal kom jag och hälsade på och han fick följa med mig hem och jag blev hans trygga ”mammi” som gav honom foder, vatten, motion och massor av kärlek.

 

I alla dessa år har du varit min trofasta vän som vandrat vid min sida över asfalt, grus och gräs. Ibland är du busigt ivrig och ibland ställer du dig i beredskap på vakt, men oftast är du en riktig liten kelen vän på fyra tassar.

 

Hipp, hipp och hurra min vackra prins på din sju års dag!


Herr Och Fru Hund Och Lite Folk


Sagan Om Tekoppen

Ibland säger ett par foto mer än tusen ord...
 
 
 

Sorgens Dag

I denna skrivande stund känns tillvaron tung. Än en gång har jag få ta emot ett sorgligt budskap. Min kära vän Maria kontaktade mig, via e-post natten till onsdagen den 15 januari och berätta att en av hennes dobermann tikar hade drabbats av magomvridning och fått åka akut in till djursjukhuset för operation. Cirka en och en halvtimme senare skriver min vän att operationen var över. Igår strax efter klockan 12, kom sorgebudet. Zamiliah hade lämnat jordelivet.

I hennes hjärta du bodde

men livet ifrån din kropp flydde.

Med all kärlek jag dig minns

att du alltid vid Marias sida finns.


En Tyst Minut...

Mitt huvud är fullt av tankar, mitt hjärta slår tungt i min bröstkorg och en obehaglig klump i halsen hindrar mig från att kunna andas fritt. Jag har en underbar vän som bor flera mil ifrån mig, men ändå står hon mig nära, att jag ibland känner hennes närvaro som om vi befinner oss i samma rum.
 
För två månader sedan genomgick min vän en påfrestande upplevelse. En av hennes dobermann tikar drabbades av cancer och blev opererad och har sedan dess fått ett antal cellgiftsbehandlingar. Micali som tiken heter mår bra trots omständigheterna och kämpar varje dag genom att leva sitt liv på tre ben.
 
Tidigare i veckan drabbades en annan av hennes dobermann av en oerhört akut sjukdom, magomvridning. Rah, en hane på 9 år blev opererad natten till min väns födelsedag... Hennes älskade hund fick komma hem efter en vistelse på veterinärkliniken och han hade ont och var trött. Men för övrigt verkade allt vara bra. 
 
I förmiddags fick jag ett sorgligt besked via e-post. Rah hade lämnat jordelivet i morse. Trots att jag aldrig personligen har träffat Rah utan bara fått se honom på alla fina foto som min vän har skickat till mig genom åren, så känns det tomt och tyst och oerhört overkligt att han är borta.
Maria och Rah

Hundrastgården

Veckans höjdpunkt var när jag och min Dobermann vandrade iväg till hundrastgården i onsdags som ligger i södra Lomma (den i norra delen är inte färdigbyggd). En lagom promenad på drygt 30 minuter innan vi anlände där vi hade bestämt möte med ett par vänner till min dotter Robin.

Fyra pigga jyckar dansar glatt omkring i ring.

 

 Isa och Lilleman.
 
Två tuffa tjejer!
 

Szilvia tillsammans med sin Alaskan Malamute-valp Loki på 17 veckor.

 

 Kram och puss-kalas.
 
Mikael tillsammans med Isa, brun Dobermann 9 år
och Lilleman, svart Dobermann 6 år och andra fotot är jag och Lilleman. 
 
Isa, min dotter Robin och Lilleman.
 

Tre "kamphundar" och en liten nallebjörn.

 

 Lilleman nosar lite försiktigt på Loki
och Isa står bakom och ser till att det går ordentligt till.
 
Loki och Isa har träffats förr och det märktes tydligt i deras vilda lek.
 

Loki gömmer sig i cementröret och Lilleman uppmanar till att han ska komma ut

och leka med honom istället.

 

 När två Dobermann träffas och båda springer iväg med fartfyllda ben,
då gungar marken.
 
Tjejen i kepsen, det är jag och jycken i bakgrunden är blyga Lilleman
och Isa som sitter fint och lyssnar på Madelene.
 
Lilleman och Isa i någon sorts vild dans.
 
Vem får bollen, Loki eller Lilleman?
 
Isa undrar nog vad Lilleman håller på med!
 
Lilleman var fullkomligt nöjd med sin vistelse i hundrastgården
och han gör gärna fler besök! 

Sömnlös Och Nattlig Oro

Det har gått en vecka sedan jag påbörjade behandlingen av läkemedlet Andapsin till min dobermann mot hans sura mage. Både veterinären och jag hade förhoppningar om att detta skulle hjälpa min hund till att må bättre och att hans höga värden på bukspottkörteln skulle sänkas.
 
Jag har tidigare behandlat honom med detta läkemedel och det gav goda resultat, samt att han även fick B12 injektionen en gång i veckan i sex veckors tid. Han blev bättre och värden sjönk och vi alla pustade ut och kände lättnad och glädje.
 
Den senaste veckan tyckte jag till en början att han verkade må bättre. Men innan ikväll märkte jag att han var lite orolig i kroppen. När det var dags att gå till sängs inför natten fick jag verkligen bekräftat att min kära Lilleman mår inte alls bra. Han är sig icke lik. Han totalvägrade att gå och lägga sig i sin bädd.
 
Han gick runt i min bostad, ut i hallen, in i vardagsrummet och sen en sväng in i sovrummet och ställde sig vid min säng och nosade mig mitt i ansiktet. Jag steg upp och hänvisade honom till hans bädd. Han bara stod och stirrade på bädden med hängande huvud och sen gick han in i vardagsrummet pipande och gnällande.
 
Jag beslöt mig för att klä på mig och gå ut på en nattligt promenad och då var klockan 01. Vi återvände till hemmet efter cirka en halvtimmes promenad. Han följde mig vart jag än gick i mitt hem, kloss intill min kropp. Jag hänvisade honom åter igen till hans bädd, men han bara stod där och sen gick han ut i hallen och la sig på det kalla golvet och han blev tyst.
 
Jag återvände till min säng i förhoppning om att han så småningom skulle komma in i sovrummet och lägga sig till rätta i sin bädd. Men det gjorde han inte! Han påbörjade åter igen sin rundtur i lägenheten, pipande och gnällande. Jag insåg att det var lönlöst att ligga där i mörkret och lyssna på hans klagosång, för det var omöjligt att få ro till vila och somna och givetvis är det svårt att somna när ens vän mår dåligt, så jag steg upp.
 
Nu har jag suttit här ett par timmar och hållit ett vakande öga på min kära Lilleman som inte tycks få ro till vila, utan han verkar allmänt orolig i kroppen och jag förmodar att han mår mycket dåligt. Konstigt nog känner jag mig inte ett enda dugg trött fastän klockan går mot 04 på natten. Undra om jag och min fyrbenta vän kommer att få någon sömn i natt.
 
Men en sak vet jag och det är att i morgon ringer jag till djursjukhuset och till en början berättar jag hur han mår och rådfrågar om vad vi mer kan göra för min vän.

Höstsolen Skiner Och Min Känsla Är Som Ett Grått Moln

Idag har varit en dag som har känts lite tyngre än vanligt att ta sig i genom. För drygt en vecka sedan besökte jag djursjukhuset för halvårskontroll av min dobermann som har kroniska besvär med sin bukspottkörtel. Veterinären ringde idag och berättade om provsvaren.
 
Två av provsvaren var bra, men bukspottskörtelprovet visade att värdet låg för högt. Visst har jag märkt lite från och till de senaste veckorna att han är inte riktigt lika alert så som han brukar vara... Värdena på provsvaret i våras visade 142 och nu ligger värdena på 300 och stiger värdet upp till 400, då är det inte bra.
 
Specialfoder har han fått sedan drygt ett år tillbaka och det ska vi såklart fortsätta med. Ska behandla honom med ett läkemedel mot sur mage, två gånger om dagen i en till två veckor framåt. Jag har varit ledsen idag och emellanåt kommer tårarna. Det går inte att stå emot, tankarna far hit och dit i min skalle. Han är ju bara 6 år.... 
Man får helt enkelt ta en dag i taget och hoppas på att allt blir bättre. Min oro finns där och jag har ett vakande öga på honom. 

En Fundersam Tanke

Allt som oftast när jag tillbringar min tid tillsammans med min hund, ser jag ofta att han har olika ansiktsuttryck. Ibland händer det att jag hinner fånga honom på foto med min kamera. Inte är det den lättaste uppgiften att ge sig in i. Men här är två foto som jag fotograferade här om dagen på honom och jag tycker att han ser så fundersam ut. 
Vad tror du att han tänker?

Snart Kommer Vintern...

Halva oktober månad har nu passerat och med stormsteg närmar vi oss den mest tråkiga och mörkaste månaden på året. November månad, finns det något mer mörkt och trist som står inför våra dörrar och väntar?
 
Kala träd och vindar som blåser kyligt mot våra kroppar. Vi drar upp våra axlar och skyndar oss hemåt till värmen och tänder stearinljus och gnuggar våra händer varma. Den ljusa tiden på dygnet blir bara kortare och kortare för varje dag som går.
 
Jag vet en som håller med mig att detta är så trist, kallt och tråkigt och det är Lilleman. Att vara en dobermann som föredrar sommar, sol och värme, tycker att senhösten och hela vintern är en ren plåga. Därför lånar han min varma och mjuka filt, för visst ser det mysigt och gosigt ut?

Tidigare inlägg