Mörker Är Endast Frånvaro Av Ljus

Trots att världen oftast är mörk ser jag ljust på tillvaron.

Att Säga Adjö

Ett citat av Robert Broberg som jag upplever passande för vad jag just nu i tillvaron går i genom och känner:

 

Nu vet jag vad det är att älska och att säga adjö. Det känns som att födas samtidigt som det känns som man ska dö.”

Foto: Autogoy                                                            Retuchering: Ann-Ki

Ett Par Ord

Även den djupaste smärta har en mening.

Autogoy + Robin = Min Dotter

Det händer lite då och då att jag får frågan ”Va, är Autogoy din dotter?” Ja, ärligt talat så är jag den skyldige som en gång bjöd in henne till denna världen. Ofta dyker den här frågan upp i bloggvärlden och dom som frågar förvånat har tidigare följt min dotters blogg. Dessa människor följde troget min dotters kamp ifrån mörkret i skriven form. Den tiden och den bloggen är nu ett minne blott.

Min dotter har en ny blogg, men den har ett helt annat budskap än den tidigare, den går i den kreativa stilen. Sedan flera år tillbaka har hon även en facebook-gilla-sida, där hon bjuder på fantasifulla foto på sina konstnärliga sminkningar. Makeup, foto och film är stora passioner för min dotter Robin. Redan 2009 öppnade hon en YouTube-kanal. De första filmklippen hon publicerade, stängde hon sedermera för endast privat bruk. Men där är mycket annat att titta på och det fina är att man får ta del av hennes konstnärliga utveckling och det är med vindens flygande fart.

I början av hennes YouTube-karriär började hon med att visa upp enkla sminkningar, mycket i den gotiska inriktningen. Med åren fick hon mersmak och kände för att experimentera. Hennes idéer och hennes inspiration har inga gränser. I hennes videopresentationer förekommer det ibland bara tillhörande lämplig musik, men hon berättar och även förklarar och detta sker oftast på engelska.

Att införskaffa sig rätt utrustning är ett stort plus i hennes kreativa sysselsättning. Hon filmar (och fotograferar) med sin kamera Canon EOS 600D och filmerna redigerar hon i programmet Sony Vegas. Allt efter som åren har gått har fler och fler upptäck Autogoy och idag har hon 8783 prenumeranter och hon får fin feedback av de flesta. Visst förekommer det en och annan knäpp kommentar, men min dotter tar inte längre illa vid sig, utan låter det hela bara passera. Responsen ifrån alla de andra tar helt enkelt över. Huvudsaken för henne är att hon tycker att detta är roligt och givande att syssla med.  

När jag läste den här kommentaren på min dotters YouTube-kanal gapskrattade jag så att ögonen började rinna. Många av hennes prenumeranter ställer ofta frågan: ”Är du från Sverige?” Men vissa gör en skoj sak av det och det uppskattas.

 

Som mamma är jag stolt över min dotter av många olika anledningar. Denna underbara varelse som satt där tidigare i sin mörka krypta har med tiden vuxit sig starkare och stigit ut i bländande ljus. Den glädjen jag idag upplever och känner kan jag inte med ord beskriva. Men en sak är säker, varje gång vi ses och umgås har vi roligt och har mycket trams för oss. Men framför allt så sätter min dotter Robin guldkant på min tillvaro.

Titta gärna på en (eller flera) av hennes YouTube-filmklipp. En av mina absoluta favoriter är ”Demon Warrior Makeup”. Man får följa själva sminkningen i början som snabbspolas, sen visar hon upp resultatet på sitt eget lilla personliga sätt och på slutet kommer en gullig och söt liten överraskning.

 


Känslan Bakom Ett Foto

Tider kommer och tider går. Tid är en dyrbar stund. Varje tid delas in i ett rullande schema. En timme, en dag, en vecka, en månad och ett år. Att räkna in tidcyklarna gör att vi kan minnas bättre. Tid kan ibland upplevas som ett ögonblick och ibland som en evighet.

 

Vi förstärker våra minnen när vi fotograferar, vi fryser tiden. I framtiden när vi tittar på våra foto, återupplever vi förgången tid och dåtidens känsla vaknar åter till liv. Vissa foto får oss att känna vemod, andra glädje och en del även sorg.

 

Jag förströr min tid ibland med att titta på foto ifrån förr. En del händelser minns jag tydligt utan att titta på mina foto och vissa minnen gömmer sig och dyker upp och överraskar. Vissa foto vill jag inte titta på, det gör alldeles för ont, jag vill inte bli påmind om smärtan. Andra foto får mig att känna varm behaglig lycka och jag sitter och ler åt mina fotominnen.

 

Ett av alla foto som jag tittar på, är på mig själv och min yngsta dotter. Det jag ser är glädje, men det jag känner är förtvivlad smärta. Kameran frös tiden i den stunden som vi bjöd på ett leende mot fotografen. Men jag vet vad hon och jag kände innerst inne.

Det är nu 15 år sedan som fotot togs, där vi båda sitter tätt tillsammans i soffan hemma hos mina föräldrar. Där hemma hos dom, kände vi tryggheten och omsorgen, men inom oss fanns oron och rädslan som annars var vår dagliga vardag. Tiderna har förändrats och vi med den och idag kan vi titta på fotot och endast minnas den tidens känsla.


Ingen Framgång, Ingen Utveckling. Men Ändå Väntas En Ny Början

Hejsan hej på er alla bloggbesökare som tålmodigt väntar på att jag ska leverera inlägg och publicera passande foto. Hitintills har det varit ganska så glest med mina skriverier och detta strider mot mina förhoppningar och önskningar. Men det blir inte alltid som man har tänkt sig, är väl ett passande uttryck i detta sammanhanget.

 

Inspirationen, idéerna och viljan är det inga problem med, det finns där dunkelt inom mig. Förmågan att utföra mina uppgifter, inte bara när det gäller att blogga, utan även i min vardag har jag tappat min motivation. Tidvis blir jag både smått ledsen och ganska så frustrerad över att det kreativa står stilla och att jag har drabbats av status quo. Ingen framgång, ingen utveckling!

 

I ärlighetens namn är detta i grunden av fysiska anledningar, jag är helt enkelt sjuk. Att under en längre tid kämpa och hoppas på förbättring och att det ändå fortsätter med ständiga smärtor, ger i slutänden ett resultat av psykiska motgångar. Det finns tyvärr stunder där jag inbillar mig att mina kreativa förmågor som jag brinner för har för alltid slocknat och kommer aldrig med att tändas med en gnista och flamma upp i behaglig vällust.

 

Men jag är ju ingen pessimist! Jag är väl egentligen inte i heller någon optimist. Snarare är jag väl en realist med en gnutta av lekfull entusiasm. Skam den som ger upp, för likgiltigheten vill jag inte drabbas av. Än finns det hopp! För när hoppet lämnar en, då existerar man inte längre.

 

Så nu i stundens ingivelse kände jag att man bör kanske sända iväg ett litet livstecken ut i cybervärlden och visa sin omtanke över att jag bryr mig om mina bloggläsare och på detta sätt passa på att meddela att jag kommer att ha en längre bloggpaus framöver. Men jag kommer tillbaka!

 

Jag kan dessvärre inte utlova när jag återkommer med mina skriverier. Det får min fysiska hälsa avgöra. Jag tar väl hand om mig och är rädd om mig och tar det lugnt och ber mina nära och kära om deras stöd och deras hjälp när det behövs.

 

Vill även passa på att önska er alla en God Jul

och ett värdigt slut på 2014 och ett spännande nytt år 2015!

På återseende gott folk!


Sanningens Budskap

Vad är det som min dotter försöker berätta för oss?

Det Finns Ingen Sanning, Bara En Massa Åsikter

Jag vill inte välja sida. Vill inte bestämma och ta kontrollen över andras vardag. Jag vill inte ställa mig i en mörk hörna och bara titta på ljuset som fladdrar förbi och som sedan plötsligt försvinner. Jag kan inte blunda och låta bli att titta på verkligheten.  

 

Att ständigt och jämnt känna att det enda man tänker är att hoppas på det bästa, när man ändå vet att det värsta kan hända. Jag kan inte stänga dörren och låsa och sedan kasta bort nyckeln. Att sätta sig ner med armarna i kors i hemmets lugna vrå och veta att utanför håller världen på att gå under är som att ta avstånd och släppa allt ansvar och inbilla sig att allt ordnar väl sig till slut ändå.

 

Jag vill engagera mig, jag vill visa min sympati och jag vill bjuda på min ödmjuka förståelse. Men allt har sitt pris! Hur mycket och hur länge, ska man klara av att hålla ut innan man själv rasar samman till en grushög på marken. Livets vindar fortsätter oavsett vilket att blåsa och grushögen virvlar iväg och allt försvinner och glöms bort, som om ingenting hade hänt.

 

Vad är rätt och vad är fel? Vad är sanningen? Var går gränsen?  


Det Finns Två Sidor Inom Oss...Kanske Tre!

Satt här om dagen och bläddrade bland mina gamla fotokopior. En del minnen väcktes till liv och jag satt där och kände ett lyckorus som for genom min kropp. Fotona låg i en enda röra i vissa kuvert och plötsligt så började jag småskratta åt vad jag såg och hur jag tänkte.

 

Tanken som uppenbarade sig i skallen på mig i samma stund jag tittade på två foto som var tagna på min dotter med ett par års mellanrum, var att ”det finns två sidor inom oss”. Titta själv!

Den lilla rara prydliga prinsessan och den smått kaxiga tuffa lilla djävulen och symboliken blir automatiskt att man känner ljus och mörker, motpoler. Men det här är mest en lekande tanke som bara for genom mitt fantasifulla huvud.
 

Det har gått en hel del år sedan som jag fotograferade dessa två fotona på min dotter. Idag är hon varken en liten prinsessa eller en hondjävul och maskeradtiderna är ett minne blott...eller?  

 

För är det någon som kan experimenterar och har fantasifulla idéer och provar olika stilar, så pekar jag med ett stadigt finger på min dotter och säger att hon är ett levande bevis på att göra sin egen kropp till ett konstverk, hon bokstavligt växer med sin utveckling. Växer som en spirande växt.

Att man bara skulle ha två sidor inom sig, på gott och på ont, ljus och mörker. Varför inte en tredje sida också, den där sidan av oss som tillåter oss att utvecklas och att ha modet att växa, som en avslappnad lugn grön planta. Men glöm bara inte att vattna din växande blomma och vattna med endast vatten, för annars dör din växande gröna planta!

Naturligt

Jag fullkomligt älskar naturen.
 

Att vistas bland träd och buskar, gör mig helt enkel glad.

 

Man kan kanske tycka att jag blir en aning lite för mycket glad,

sådär småtokigt galen.

 

Skogen ger mig rofylldhet och inbjuder till inspiration och skaparglädje.

 

 Titta vilket fint litet naturligt konstverk jag lämnade efter mig i skogen.
 

Har du skrattat färdigt nu över mina lustigheter?

Slit dig då ifrån din skärm och bege dig ut på vandring i naturen...

 

 ...och gör som jag. Frigör glädjen och känn friheten!

Det Lilla Djuret

Det här lilla monstret har jag varit dagmatte för i ett par dagar.
 
Nej, det är långt ifrån ett monster. Hon är en ganska så blygsam liten tjej som blir
1 år gammal i augusti och hon heter Arwen. Den här underbara lilla varelsen är min dotters katt och min dotter behövde min hjälp, för hon har jobbat som funktionär i Hässleholm på Siestafestivalen.
Jag har besökt Arwen två gånger om dagen och stannat hos henne i ett par timmar åt gången. Hon har fått nytt friskt kallt vatten vid varje visit och jag har fyllt på med torrfoder i matskålen och hon har även fått en portion våtmat. Hennes toalett har rensats och jag har kelat och lekt med henne.
Till en början har hon varit lite skygg och gömt sig under soffan inne i rummet, min dotter bor i en etta. Men när jag har öppnat dörren till den inglasade balkongen har hon gått på upptäcktsfärd och spanat ut.
Arwen är en innekatt och kommer att alltid få vara, för min dotter är rädd om henne. Men hon har funderat på att skaffa sig en sele och ett koppel så man kan gå ut i området som dom bor i. Det är ett härligt område som min dotter bor i tillsammans med Arwen. Mycket grönska och ett lugnt bostadsområde, men tyvärr med en massa gator runt omkring och även en järnväg. Det vore ansvarslöst att släppa ut henne i den miljön på fri fot.
Det har varit rogivande att tillbringa tid tillsammans med Arwen och vi har haft det riktigt trivsamt och mysigt. Jag hjälper gärna min dotter fler gånger med att vara dagmatte. Har själv, för många år sedan varit kattägare och som barn hade vi även katter i vårt hem, så van är jag vid dessa graciösa och vackra varelser.

Att Leva Eller Inte Leva...Det Är Frågan

Jag är inte rädd för döden,

jag är bara rädd för att sluta leva”...

(citat av Erik Ståhl)

 

… och sluta leva gjorde jag för längesedan.

Jag bara försöker överleva!

I den här världen som vi kallar för vår planet jorden är för mig en främmande plats, för jag kan inte identifiera mig med mänskligheten. Känner mig som en varelse som är på genomresa och råkade hamna här av en ren tillfällighet. Finner mig inte till rätta, passar inte in och trivs inte, känner mig inte hemma och jag längtar ofta hem.

 

Tro inte, för allt i världen, att jag är självmordsbenägen!

Jag känner bara ett stort utanförskap och har gjort hela mitt liv och som barn och ung vuxen hade jag aldrig någon ”bästis”. Jag blev mobbad i grundskolan och senare som vuxen på en del arbetsplatser jag jobbade på, blev jag mobbad och folk pratade bakom min rygg.

 

Mitt förtroende för andra människor (utom mina föräldrar) skar som en vass dolk i mitt hjärta. Att någonsin kunna anförtro sig till andra människor var bara som en påhittad fantasifull saga. Mina ständiga naiva försök att finna äkta och trovärdig vänskap tynade bort efter varje tårfylld besvikelse och jag kände mig allt mer misslyckad. Den enda vän jag hade var min ensamhet.

 

Jag vägrade och gör fortfarande att sänka mig själv till den nivån att försöka ”passa in”, att vara en person som behagar andra människor efter deras önskemål. Jag passar helt enkelt inte in i ramen, därför valde jag att till slut ställa mig utanför ramen och måla min egen tavla och så gör jag fortfarande. Att numera bli kallad för ”udda” och att vara ”annorlunda” känner jag inte som en kränkning som jag en gång gjorde, utan jag känner det mer som en komplimang.

 

Att ha modet och att ha förmågan att ”stå på sig” och fortsätta bibehålla sin grundläggande personlighet, har kostat mig mycket dyrbar energi och att ständigt uppleva sig själv som ”livets krigare” har givit mig ett resultat som är lika starkt som skimrande stål, mitt tålamod har inga gränser och jag ger inte upp. Gnistan av hopp är lika glödande som lågan på ett brinnande stearinljus. Jag är den jag är och tycker du om mig blir jag strålande glad och tycker du inte om mig, lämna mig ifred och gå din väg och lev ditt eget liv.

 

Efter många och långa år som ”ensamvarg” förändrades plötsligt min tillvaro som endast hade innehållit tänkande ord till att ge uttryck till vänskapliga talande ord. Jag fann min tvillingsjäl och mitt liv fick en helt annan innebörd, meningsfullhet. Det som min vän och jag delar är för mig unikt och jag vet att denna vän tänker och känner det samma. Det märkliga är att jag inte bara fann en likasinnad vän, utan två. Att det skulle dröja så här många år innan jag fick möjligheten att möta den sanna och äkta vänskapen och att ovanpå allt få två underbara vänner som ger mig tillit kunde jag väl aldrig tro. Ni båda är som systrar för mig och ni betyder oerhört mycket för mig.

 

Jag är inte längre ensam

om att känna mig som en främmande varelse på denna planet!


En Unik Och Speciell Kär Vän

I fyra års tid har jag haft äran att ha en mycket speciell person i min närhet, han heter Conny och han är min kära pojkvän. Hans personlighet är annorlunda än utöver det som man brukar kalla för ”vanlig”, han har diagnos Asperger Syndrom.

 

Att dela vardagen och tillvaron tillsammans med honom är en intressant upplevelse, för hans sätt att se på livet är detaljerat och noggrant organiserat. Conny är alltid hänförd i sina uppgifter som han tar sig an och hans stora intresse för teknik och datorer och att utforska internet är något som får hans fulla uppmärksamhet.

 

Vi har alltid något intressant att samtala om och i vår relation råder största respekt och hänsyn för varandra. Vi ger och får av varandra! Vi har många gemensamma intressen, men det som vi delar allra mest är vår stora passion för film.

 

Conny är en aktiv skribent på facebook och brukar alltid dela med sig av sina filmtips till sina kontakter som uppskattar hans små recensioner. Han har även visat ett stort intresse för bloggens värld och skapade en blogg, bara för att utforska hur det hela fungera.

 

Plötsligt en dag säger han lite eftertänksamt att han inte riktigt vet vad han ska skriva om och undrar om han får låna några av mina inlägg ifrån min blogg, bara i ett utforskande syfte. Jag tyckte att detta var ingen bra idé, för då skulle min blogg bli i dubbel uppsättning.

 

Därför föreslog jag för Conny att han kunde blogga om sina filmtips och länka sina blogginlägg till facebook. Han nappade direkt på denna geniala idé! Är du nyfiken och kanske vill ha några bra tips inför någon filmkväll, besök gärna hans blogg.

Klicka HÄR för att göra din visit bland alla hans filmtips.

En glad Conny som gärna delar med sig av sina intressanta filmupptäckter.

Glädjefulla Minnen

Våra upplevelser, det förflutna, vad vi har sett och känt förvarar vi i vår minnesbank i vårt hjärnkontor. För att förstärka framtida minnen fotograferar vi händelser och dom vi älskar och håller av. Vi bär med oss alla dessa minnena i en samling av fotografier, kanske ett foto bakom glas och ram hängande på en vägg i våra hem, kanske ett litet foto i plånboken som tittar fram på oss när vi står där i matbutiken och ska betala eller så förvarar vi våra fotografiska minnen i album som placeras prydligt i vår bokhylla.

 

Även jag är en sådan person som har en stor samling av många minnen som förstärks på ett fotopapper eller numera som digitala bilder i min laptop. Det händer att jag får behovet av att kasta mig tillbaka i tiden och beskåda mina älskade minnen i den där förstärkta formen, som att titta på alla gamla foto. Ibland med lycklig glädje och ibland med lite sorgset vemod. Men det är ju så livet är, en mix av en massa olika känslosamma upplevelser.

 

I min samling av dessa fotografiska minnena har jag en del favoriter som är ständigt återkommande att plocka fram och titta på. Bland annat tre foto på min dotter Robin, som är tagna med tio års mellanrum, är en stark upplevelse av lycka att bli påmind om när jag väljer mina stunder av vemodig glädje.

 

Älskade dotter, tiden gick så fort och nu är du vuxen. Men jag är så tacksam över att ha alla dessa foto, som jag bevarar som en dyrbar skatt. Likväl som mitt egna minne i tankarna, är fotona ett bevis på att mitt minne inte sviker mig.


Ni Är Som Gnistrande Stjärnor

Vill bara så här hastigt och kort med ett par enkla skrivna ord, berätta för alla er som besöker min blogg och lämnar efter era omtänksamma och fina kommentarer,

att detta betyder oerhört mycket för mig. Ni alla är som de där små gyllne gnistrande stjärnorna på den nattliga mörka himmelen.

Tack för att ni finns och gör er hörda med era ljudlösa ord!


Vad Är Skillnaden?

I början av förra veckan publicerade jag ett inlägg som berättade om att jag har lagt till en ny funktion på min blogg. ”Vad önskar du se mer av i bloggen?” Det glädjer mig att se hur många som har varit igång med att önska och röstat.

Har även fått en del frågor, samt en del påstående. Som till exempel: Vad är skillnaden på Psykisk Hälsa och Personligt, är inte det samma sak? Nej, det är långt ifrån samma sak! Psykisk Hälsa är en kategori som jag skriver om mitt eget mående, känslomässigt, diagnoser och även om min och min dotters relation och även om min dotters psykiska mående och hennes personliga utveckling.

 

Tanken med kategorin är att inte bara skriva om hur dåligt jag eller min dotter mår, utan att även skriva om hur man även kan må bättre, hur man tar sig genom en tillvaro fylld av känslomässig smärta. Att delge mina erfarenheter om hur jag har gjort för att finna en tillvaro som fungerar bättre.

 

Kategorin Personligt skriver jag om händelser som har inträffat och som inträffar i nuet, där jag bjuder in läsaren att ta del av mina tankar och funderingar, vad jag känner och tycker. Att även berätta om personliga händelser som har utspelat sig långt tillbaka i tiden, från min barndom fram tills i dagsläget. Både på ont och gott!

 

Har ni fler frågor och funderingar,

är ni givetvis alltid välkomna att berätta det för mig!


Vad Tycker Du?

Det hade varit intressant att få veta vad mina bloggbesökare tycker om innehållet i min blogg. Därför har jag nu tillfört en liten extra funktion på min blogg och det är fritt fram att önska och rösta. Du kan rösta på flera alternativ när det gäller de olika kategorierna och du kan även återkomma och rösta flera gånger om du så vill och din röst är anonym. Du finner ”önskelistan/röstningen” till höger i bloggen strax under alla mina kategorier på startsidan. (Jag har flyttat röstrutan till inläggssidan).

Hjärtligt välkommen med din önskning/röstning!

Man kan även besöka min gästbok med att ställa bland annat frågor, som kan inspirera mig till att skriva och skapa kommande blogginlägg.


Pengarnas Värde

I vårt samhälle krävs det att man har pengar, för att kunna existera. Vissa människor har lite, så dom precis klarar av sitt uppehälle och vissa andra har i överflöd...
 
"Har du pengar kan du köpa dig ett hus, men inte ett hem.
Du kan köpa dig en säng, men inte en god natts sömn.
Besöka en butik och köpa dig en klocka, men inte tid.
Du kan köpa en bok, men inte livets kunskaper.
Träffa en läkare som skriver ut medicin, men ger dig ingen god hälsa.
Du kan köpa dig en utbildning och en position, men inte respekt.
Med pengar kan du köpa underhållning, men inte lycka.
Du kan betala dyrt för ett umgänge, men inte för vänskap.
Du kan köpa sex, men inte kärlek."
 
Visst är det bra att ha pengar, men det betyder inte att man är rik

Små Förändringar Och En Nyhet

Redan när jag som nykläckt bloggare startade min blogg hade jag ett önskemål och det var att jag gärna ville ha en gästbok. I min iver tittade jag runt i cybervärlden på jakt efter funktionen och visst hittade jag hemsidor som erbjöd gratis gästboksfunktion till hemsidor och bloggar.

 

Men jag möttes av ett, som för mig var ett stort hinder. Dessa gratiserbjudanden var givetvis till min fördel, men inte för mina bloggbesökare. För om du som besökare ville skriva i den sortens gästbok var kravet att du även skulle bli medlem på hemsidan som erbjöd min blogg en gratis gästbok.

 

Jag la mitt önskemål om en gästbok på hyllan i väntan på andra och bättre alternativ, men mitt sökande gav inga bättre resultat. Tills en dag i min lugna vardag kom jag på en genialisk idé. Jag skapade en underblogg och tog bort allt utom inläggs sidan och nu kan jag med stolthet, mina damer och herrar presentera min nya funktion: gästbok.

 

Vill du skriva i min gästbok finner du den till höger strax under min e-postadress på både startsidan och inläggs sidan. Hjärtligt välkommen och titta in i min gästbok och skriv vad du har på ditt hjärta!

 

Jag har även gjort lite andra förändringar på min blogg. Alla mina länktips finns numera bara på min startsida. För i ärlighetens namn tycker jag själv att det blev ganska så rörigt, så som det var tidigare. Inläggs sidan där mina besökare skriver sina kommentarer tycker jag ska vara tydlig och ”ren”.

 

För en tid sedan tillbaka gjorde jag om min header och då tog jag även bort min lilla presentation, som var ett pop-up fönster. Tanken är att skapa en annan version på en bättre presentation. Men den är dessvärre inte riktigt klar än, så det får bli nästa överraskningsförändringen på min blogg.   


Två Sidor Av Min Tillvaro

Min tillvaro består av två sidor, en framsida och en baksida och det är:
Att alltid hoppas på det bästa
och att alltid vara beredd på det värsta.

Tidigare inlägg